Torsdagsträningen har jag glömt skriva om, men den gick över förväntan, Bisse var riktigt fin och jag känner faktiskt att det här kommer vara nyttigt för oss. Rider ju i LA-MSVC grupp och från början när vi fick veta vad vi skulle göra tänkte jag bara hur ska det här gå... Men han gjorde det och riktigt bra faktiskt! Vi flyttade undan skänken i både trav och galopp, red volter och förvänd galopp. Samtidigt som jag skulle dämpa honom i takten och samtidigt rida upp honom i formen lite. Sååå svårt men härligkänsla när det funkade!

Igår hade vi invigning av stationen på kågevägen för att nu är vi Circle K på riktigt! Jobbade 9-18 och stod mest ute och lät folk snurra på vårt lyckohjul. Lyckad dag och många glada och trevliga kunder. :)

Idag är det lördag och jag och mamma åkte till rusta innan lunch för att titta på gardiner som vi sett i reklambladet men det var inget för mig. Jag har ju glömt berätta kom jag på... Men den första december flyttar jag hemifrån!!! Jag hittade i alla fallen jättefin ljusstake som jag fick av mamma. ❤️

Sen åkte vi för att byta däck på bilarna och gissa vem som nu kan byta däck, joo jag! Bytte helt själv på alla däck förutom det första när dom skulle visa hur man gjorde. Känner mig sjukt stolt faktiskt! Efter det blev det fika uppe hos mormor och morfar innan vi åkte tillbaka till farmor där vi förvarar däcken vi inte använder.

Medan mamma och Tim bar däck hos farmor så kollade jag runt i hennes källare och hittade världens finaste bord!!! Perfekt som soffbord och sjukt fint om man målar det vitt, så jag plockade med mig det hem. Tycker om det mer och mer varje gång jag ser det här hemma i mitt rum nu, börjar nästan gilla det i den färgen, även om jag bara vill ha ljusa färger i mitt vardagsrum. Är ju ett tag kvar så jag hinner fundera.

Imorgon kommer AM igen och ännu mer dressyrtrim för Bissebus, så nu ska jag släcka ner och sova så jag orkar rida imorgon. Vilket inte lär vara några problem när världens bästa AM kommer hit och drillar oss sön-mån!

Jag kände mig verkligen duktig igår, även fast jag sov rätt länge så hann jag med mycket. Gick broarna runt med Eddie, exakt 4km visade Runkeeper. Blev bra längd på promenaden för han hade gått 2,5km i skogen med mamma på morgonen. Han får fortfarande bar gå som längst 5km typ varannan dag och övriga promenader kortare.

Reklamerade även ett par jeans som jag hade köpt som släppte i en söm innan jag ens tvättat dom. Så jag fick ett par nya, hoppas dom håller för jag älskar dom. Super flex från Bikbok i en mörkblå färg, me like!

Sen hela kvällen städade jag mitt rum, det har jag inte gjort sen jag var med Mattias så jag kan säga att det behövdes... Är nästan helt klar, har ganska mycket grejer på skrivbordet som jag inge vet vars jag ska lägga undan dom. Borde städa alla lådor i skrivbordet så jag bara har grejer som jag använder. För just nu är lådorna fulla men jag använder inget i lådorna, hehe...

Ikväll är det äntligen dags för första veckoträningen i dressyr för privatryttare, har varit hoppträningar i flera år och nu äntligen är det dressyr. Jag hamnade i LA-MSVC gruppen så Bisse kommer få jobba stenhårt i vinter tror jag. Lite över vår utbildningståndpunkt men vi kanske måste börja steppa upp träningen lite nu så det blir bra.

Nu på dagen har jag bara tagit det lugnt legat i sängen och tittat på youtube med min trogna följeslagare Eddie. ❤️

Hejhej vill jag säga, jobbade några timmar idag vid lunch och vi har bakat massor med bullar idag. Luktade sjukt gott i hela butiken må jag säga, nybakat hela tiden och hur hungrig blir man inte då? En kanelbulle slank ner i alla fall, alldeles nygräddad och fortfarande varm, mums!

Efter jobbet kom jag hem till finaste lilleman och sedan hämtade vi halta Nelly då jag skulle få röra på hennes fina pärla då hon inte skälv bör rida. Sjukt kul att sitta på någon ny häst men jag kände mig som världens nybörjare, haha... Tur Nelly kunde guida mig genom ridpasset och att Bea är snällast i världen. Jag tror jag kommer ha träningsvärk imorgon faktiskt, hehe... Men tack för förtroendet Nelly för att jag fick prova din guldklimp!

Gick ju bra det här med att börja blogga igen haha... Drog på mig fetaste förkyldningen för några dagar sen och jag har haft feber idag och igår, så jag har bara legat däckad i soffan och väntat på bättre tider. Men idag tvingade jag mig till stallet för lite friskluft! Joggade Bisse innan han skulle skos för att han inte ska bli så rastlös, trötta ut hjärnan lite helt enkelt. Han skötte sig bra tills jag upptäckte att han satt fast lite i vänstersidan, alltså det gick trögt att ställa och böja till höger vilket i vanliga fall brukar vara enkelt! Tillslut lossnade poletten ner efter vi bråkat lite och allt var som vanligt igen. ;)

Han skötte sig exemplariskt under skoningen och äntligen har han fina välvårdade hovar igen. Vinterpjuksen åkte på för om sju veckor är det november och i Norrland kan det vara snö och is då, så det finns möjlighet att skruva i brodd då i fall det behövs, toppen!

Eddie lever livet och jag måste ta tag i och boka en tid för återbesök, en månad sen vi var på rehab sist och vi skulle komma tillbaka om en månad, hehe... Inte bra men får ta tag i det!

Bisse hoppade även som en gud i helgen tillsammans med Moa, nu börjar äntligen all träning ge resultat, det har tagit tid men vi får det resultatet vi vill ha. Skynda långsamt! Han är så himla fin den där lilla ponnykorsningen. ❤️

Packade klart i stallet imorse och strax åker vi och hämtar Bissebus, nerverna har smugit sig på och det känns att det är nära nu... Tur Jens ord är lite peppande i alla fall!

Livet hade äntligen börjat kännas lite bättre, jag kunde ändå känna att jag kan skratta och mena det igen. Tills natten bjöd på en dröm som rev upp allt... Åter igen hjärtat i tusen bitar, allt var så fruktansvärt verkligt... Jag älskar dig för mycket för att kunna låta dig gå... Vad har jag gjort för att förtjäna det här? ...

Det är så otroligt tomt utan dig... Inatt frös jag med två täcken och det är inte ens vinter än. Du saknas väldigt mycket...

Försöker använda bloggen för att öppna upp såren och låta dom blöda en stund... Jag gråter nästan inget längre, jag kan skratta och vistas utomhus utan att skämmas. Jag tänker att det kanske inte blir så jobbigt ändå. Men tillslut när jag ligger själv i sängen inser jag att du kommer ju faktiskt inte komma ikväll och nu i skrivande stund börjar tårarna rinna...

Såg våra bokstäver "M&T" på hyllan ovanför sängen nu innan jag gick och la mig, jag la dina kuddar på din plats, men parkeringen står fortfarande tom där ute varje gång jag går ut med hunden. Eddie har sprungit till dörren flera gånger och varje gång hoppas jag det är du som ska komma in och allt ska bli som vanligt igen, men instället är det bara grannen som går in till sig... Sätter på musik och varenda låttext påminner om dig, är det inte så är det en låt du kunde utan till. Din hoodie du inte ville behålla, som jag på något sätt blir glad av att ha kvar, det är ju ändå en liten del av dig... Även om den är nytvättad och inte luktar som dig...

Hela tiden är det något, du har ju alltid varit med över allt och det är väldigt tomt utan dig nu... Jag hoppas på något sätt att du känner likadant... Jag vill inte att den där sista kramen vid dörren när du pussade mig på pannan för att sedan gå din väg ska vara den sista, jag vill inte...

Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
Snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
Kan vi inte vara nära bara en minut
Är det nu, nu som det tar slut?

Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
Åh, jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
Älskling vänta, får jag bara sitta bredvid dig?
Det var han som ville kyssa mig

Snälla bli min igen
Nej, låt det va som i en film
Ooh oh
Snälla bli min igen
Låt mig va kvar
Ja, låt det va

Du tar bort min hand ifrån din arm och flyttar bort
Ingenting jag säger spelar längre någon roll
Åh, ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
Får jag ens ha kvar dig som min vän?

Knyter mina skor och går tillbaka in igen
Åh, sitter här på sängen tills du ber mig att gå hem
Letar efter nåt att säga som kan ändra allt
Nåt mer än det jag redan sagt

Snälla bli min igen
Nej, låt det va som i en film
Ooh oh
Snälla bli min igen
Låt mig va kvar
Ja, låt det va

Speciellt när man inte har varit ensam på tre år, tryggheten liksom försvann på en sekund och hela världen rasade samman... Nu förstår jag nästan hur man känner när man inte vill leva längre, för den tanken har jag haft idag, men jag gissar att dom som tar självmord känner det fast tusen gånger värre.

Jag är i alla fall glad att jag har Eddie, mina föräldrar, Bisse och världens finaste vänner. Det är nu man märker hur mycket människor bryr sig. Jag trodde jag skulle stå helt ensam kvar men det har inte bara varit ett gammalt namn som har hört av sig, personer som jag inte ens trodde brydde sig.

Men jag känner mig fortfarande helt tom, känner ingenting förutom att hjärtat delats i tusen bitar, min tryggaste famn har lämnat mig... Vad gör man när man är den som fortfarande har känslor kvar? Mitt hjärta blöder...

Har på riktigt jobbat varenda helg i sommar när det varit festivaler och högtider, lite deprimerande är det faktiskt när man ser alla festbilder som alla lägger ut på snapchat och instagram. Försöker se det positiva i det hela att jag tjärnar pengar istället för att slösa pengar, men det är svårt när man ser och hör hur kul alla andra har det...

Jobbade till 21 ikväll och tog direkt bilen till hästarna, pysslade med Bisse, rengjorde och behandlade hans rasp som han har fått pga solen bränt honom där han var rakad på senan efter ultraljudet... Alltid är det något som ska jävlas. Eddie skötte sig exemplariskt, låg i sin korg som jag tog med och spanade på hästarna i hagen medan jag pysslade på.

Innan vi åkte hem gick vi en sväng i hagen för att se om vi kunde hitta Bisses betesreducerare, fick en magkänsla som visade sig vara rätt. Mitt inne i ett par buskar hade han kliat av sig den!

Vi ska börja rida Bisse som vanligt nu igen men idag fick han vila... Smällde till i min rygg tidigare idag och har haft sjukt ont efter det... Blivit bättre med värktabletter men kanske bäst att känna efter innan man belastar den igen...

Igår vid tre på dagen åkte vi och lämnade Eddie hos Moa och Mathias i sidbergsliden. Dom är hundvakt åt honom nu då jag, mamma och Mattias har kört hela vägen ner till Skåne och Malmö. Hela 140mil, väldigt plågsamt men vi tog oss fram! Åtta i morse kom vi fram till hotellet.

Idag har vi bara vandrat runt i Malmö för lite vanlig shopping, hittade bara två T-shirts på Hollister annars har jag inte köpt något mer. Men då har jag pengar kvar till Falsterbo lördag och söndag, sen Ullared på måndag. Så det finns nog en massa shopping kvar! Nu ska jag ta en snabbdusch sen krypa ner i sängen bredvid hjärtat. Blir en tidig kväll efter den sömnlösa natten i bilen.

Jobbade varje dag förutom en förra veckan och det har satt sina spår... Magen mår sisådär och har typ konstant huvudvärk. Fick även ett sms av chefen där hon skrev att vi hade 17% mer kunder i helgen jämfört med stadsfesten helgen förra året och att vi skulle klappa oss själva på axeln som jobbade. Som ett kvitto på att man kämpat på bra!

Idag belönade jag mig själv med att köpa en ny mobil då min gamla börjar ha gjort sitt. Så numera äger jag en iPhone 6s!

Kvällen spenderades med familjen i stugan och grillat till middag. Passade även på att dammsuga ur bilen så den är hyfsat ren invändigt när vi rullar ner mot Skåne på torsdag, jag längtar!!