Vi kämpade med hältor och frågetecken väldigt länge och tillslut fick vi veta att hon hade en kronisk inflammation i vänster bakknä... Hon skulle mest troligt inte svara på behandling vilket hon inte gjorde och blev därmed utdömd... Jag har aldrig känt en sån lättnad av att få ett sådant beslut, men hon hade lidit så länge... Hon ville alltid göra rätt och älskade att arbeta vilket gjorde att hon avbelastade v.bak hela tiden så hon istället visade hältor på andra ställen när hon väl visade något, om hon visade något. Jag kommer sakna henne hela mitt liv, hon var speciell på alla sett...

Hoppas du har det bäst där du är nu, fina underbara W. ❤️

Som grädden på moset på allt illamående är det idag ett år sedan Wendy var i Timrå på återbesök. Vi fick veta att hon mest troligt aldrig skulle bli bra igen då hon svarat ytterst lite på behandligen... Det var både skönt och oerhört jobbigt eftersom vi samtidigt fick svar på alla frågor varför hon var som hon var. Världens finaste Wendy... 

Det blir en tung dag idag, stressen, illamående, mamma åkte till Härnösand och jobbiga minnen på det. Jag ska försöka bita ihop och åka till stallet ikväll för att få tänka på lite annat...

Det var en jobbig dag igår, både för mig och Moa, men samtidigt var det riktigt skönt att få svar på våran fråga som ingen annan kunnat svara på tidigare. Så synd att man ska behöva åka till Timrå för att få veta den riktiga sanningen. Varför finns det ingen som är nog bra här uppe i norrland?

Efter att vi kört lastbil i fem timmar kom vi fram exakt i tid, hur bra tajmat som helst! Vi började med att visa W på lina för att han skulle få se henne rörelsemönster och redan då tyckte han att hon bara var stel i höger bog, d.v.s inget inflamerat muskelfäste som vi trott. Men han tyckte att hon inte såg riktigt ren ut vänster bak istället... Så vi tog in henne igen, bytte till grimskaft och gick till gången. Visade henne först i skritt, sen i trav. Efter det böjde han båda bak och hon reagerade på vänster bakknä, ungefär en grad.

Direkt fick vi konstaterat att hon har medfött "high heel" vilket betyder att hon har lite olika vinklar på hovarna då ena hoven är högre i trakterna om jag nu minns rätt... Det gör att hon ställer höger fram längre bak när hon till exempel äter från marken och även ibland när hon bara står normalt. Detta har förmodligen orsakat spänningarna i bogen och är anledningen till att hon är så oliksidig och tunn på högersidan. Riktigt kul att veterinären kunde förklara hur det kändes när man red henne och allt stämde in på pricken. Han nämnde till och med att vi måste trampa ner mer i vänster stigbygel för att sadeln lägger sig lite till höger. Jag och Moa bara nickade och kände igen allt han sa. Rätt sjukt då han själv bara rider islandshäst en gång var femte år typ.

Han var så sjukt bra med hästen, klappade henne hela tiden och var lugn själv och jättelätt att prata med. Eftersom W inte är så trevlig med sprutor så gav vi henne först lugnande i munnen, hon var inte helt lugn efter det så hon fick en spruta också. De rakade bakknäet på henne och ställde in henne i en tvångsspilta under tiden som dom gjorde ultraljud på delen där hon blev sparkad i somras, även runt om då det var där hon readerade på böjprovet. Han tittade noga på henne och sa att det inte alls såg speciellt bra ut... På knäleden, lite innanför benet fanns det rätt ordentligt med inflamerade pålagringar som inte alls såg lovande ut. De hittade även en benförändring efter sparken, som inte alls borde vara där. 

Vi fick även veta att pålagringarna kan ha suttit i väldigt länge, alltså att det mest troligt inte kommer från sparken i somrasd, utan att det kanske satt i redan när vi kollade upp henne första gången i vintras för att hon sparkade och sa ifrån när det blev jobbigt. Hon har alltid varit svag i vänster bak och om hon sagt ifrån eller sparkat har det oftast varit med vänster bak. 

Dom behandlade henne i knäleden, men sa att skadan verkar vara kronisk och det är inte säkert att hon svarar på behandlingen... Men det blir återbesök om 2-3 veckor och vi få hoppas på det bästa... Så himla jobbigt då vi inte har en aning vad som väntar nu, det ända vi kan göra är att hoppas på att hon svarar på behandlingen.

Kom inte riktigt ihåg allt han sa, så jag hoppas jag sagt allt rätt och inte rört ihop allt för mycket. Låter säkert mycket större än vad det är, dock är det här bara en liten del av knäleden. Men det är ju trots allt ingen lek, han sa även att det kanske är 5% av alla hästar som har ungefär som W eller värre.

Wendy har i alla fall skött sig bättre än bäst! Hon gick på lastbilen direkt, nosade lite sen gick hon rakt på. Varit hur lugn som helst både när jag longerade henne och sprang med henne, jättesnäll vid böjningen, osv. Reagerat lite på sprutor och lugnande men ändå skött sig bättre än något besök tidigare. Fina hästen, stor guldstjärna till henne.

Nu blir det liten hage och långa promenader för hand i en vecka, nästa vecka kan vi skritta henne uppifrån om vi skulle vilja det. Håll tummarna för fina tjejen nu! ♥