Packade klart i stallet imorse och strax åker vi och hämtar Bissebus, nerverna har smugit sig på och det känns att det är nära nu... Tur Jens ord är lite peppande i alla fall!

Livet hade äntligen börjat kännas lite bättre, jag kunde ändå känna att jag kan skratta och mena det igen. Tills natten bjöd på en dröm som rev upp allt... Åter igen hjärtat i tusen bitar, allt var så fruktansvärt verkligt... Jag älskar dig för mycket för att kunna låta dig gå... Vad har jag gjort för att förtjäna det här? ...

Det är så otroligt tomt utan dig... Inatt frös jag med två täcken och det är inte ens vinter än. Du saknas väldigt mycket...

Försöker använda bloggen för att öppna upp såren och låta dom blöda en stund... Jag gråter nästan inget längre, jag kan skratta och vistas utomhus utan att skämmas. Jag tänker att det kanske inte blir så jobbigt ändå. Men tillslut när jag ligger själv i sängen inser jag att du kommer ju faktiskt inte komma ikväll och nu i skrivande stund börjar tårarna rinna...

Såg våra bokstäver "M&T" på hyllan ovanför sängen nu innan jag gick och la mig, jag la dina kuddar på din plats, men parkeringen står fortfarande tom där ute varje gång jag går ut med hunden. Eddie har sprungit till dörren flera gånger och varje gång hoppas jag det är du som ska komma in och allt ska bli som vanligt igen, men instället är det bara grannen som går in till sig... Sätter på musik och varenda låttext påminner om dig, är det inte så är det en låt du kunde utan till. Din hoodie du inte ville behålla, som jag på något sätt blir glad av att ha kvar, det är ju ändå en liten del av dig... Även om den är nytvättad och inte luktar som dig...

Hela tiden är det något, du har ju alltid varit med över allt och det är väldigt tomt utan dig nu... Jag hoppas på något sätt att du känner likadant... Jag vill inte att den där sista kramen vid dörren när du pussade mig på pannan för att sedan gå din väg ska vara den sista, jag vill inte...

Jag kan inte prata med dig när du tittar bort
Snälla ge mig två sekunder innan du ger upp
Kan vi inte vara nära bara en minut
Är det nu, nu som det tar slut?

Fast du inte lyssnar vet jag att du hör ändå
Åh, jag vill hinna säga allting innan jag ska gå
Älskling vänta, får jag bara sitta bredvid dig?
Det var han som ville kyssa mig

Snälla bli min igen
Nej, låt det va som i en film
Ooh oh
Snälla bli min igen
Låt mig va kvar
Ja, låt det va

Du tar bort min hand ifrån din arm och flyttar bort
Ingenting jag säger spelar längre någon roll
Åh, ställer mig i hallen tills jag fattar vad som hänt
Får jag ens ha kvar dig som min vän?

Knyter mina skor och går tillbaka in igen
Åh, sitter här på sängen tills du ber mig att gå hem
Letar efter nåt att säga som kan ändra allt
Nåt mer än det jag redan sagt

Snälla bli min igen
Nej, låt det va som i en film
Ooh oh
Snälla bli min igen
Låt mig va kvar
Ja, låt det va

Speciellt när man inte har varit ensam på tre år, tryggheten liksom försvann på en sekund och hela världen rasade samman... Nu förstår jag nästan hur man känner när man inte vill leva längre, för den tanken har jag haft idag, men jag gissar att dom som tar självmord känner det fast tusen gånger värre.

Jag är i alla fall glad att jag har Eddie, mina föräldrar, Bisse och världens finaste vänner. Det är nu man märker hur mycket människor bryr sig. Jag trodde jag skulle stå helt ensam kvar men det har inte bara varit ett gammalt namn som har hört av sig, personer som jag inte ens trodde brydde sig.

Men jag känner mig fortfarande helt tom, känner ingenting förutom att hjärtat delats i tusen bitar, min tryggaste famn har lämnat mig... Vad gör man när man är den som fortfarande har känslor kvar? Mitt hjärta blöder...