Sen red vi barbacka på dressyren, hade sår tidigare med ridsåren nu är inte att leka med. Kan varken gå eller sitta normalt, men vad gör det när Qulina dansade fram?!?!? Sjukt bra känsla och självförtroendet steg en aning, fick samma känsla som jag hade på W ett tag, superhärlig känsla!! Nu är jag på G igen! 

Minns ni att jag sökte till Strömsholms Ridsports Gymnasium för ett år sedan och åkte ner för att rida ridprov osv? Jag kom i alla fall inte in, låg som sjunde reserv eller något men jag la det bakom ryggen och förstod att jag inte skulle komma in. I tisdags hade jag ett missat samtal, kollade upp nummret och det var från Strömsholm, bara några minuter senare ringde dom upp igen. Det är en tjej som hoppat av och det finns ev. en ledig plats för mig om det fungerar med mina nuvarande studier och om det finns möjlighet att läsa ikapp de ämnen jag missat.

Allt kom som en chock, jag hade lagt allt det där bakom mig och det var på ett sätt skönt att inte komma in tidigare så jag slapp tänka på det. Men nu... Jag har snart gått klart tvåan på teknik, redan gått om ett år och bytta klass tidigare. Sen nu gå om yttligare ett år och hoppa in i en ny klass som redan gått med varandra sen i somras och även flytta 80mil från pojkvän, hundvalp, familj, häst och vänner. Det känns lite svårt.

Skickade i alla fall ett mejl med min studieplan så dom kan se mina kurser som jag har nu och även en fråga som det finns möjlighet att åka ner och träffa klassen och se hur dom jobbar osv. Känns dumt att bara tacka ja och fara, lämna allt här uppe och sen kanske jag inte ens trivs i klassen. Då har jag kastat bort hela mitt liv, fatta flytta 80mil, lämna allt och sen får man inga vänner. Den tanken skrämmer mig.

Jag vill ändå inte kasta bort chansen, det är en dröm, en sak man aldrig mer kommer få vara med om, så jag vill verkligen tänka på det och helt åka ner och se hur deras skoldagar och allt är. Det hade varit tusen gånger lättare om det bara 20mil, då hade jag inte ens funderat. Men nu, det är långt hemifrån, jag går redan en bra grundläggande linje, jag har specialidrotten, jag har pojkvän, hundvalp, familjen. Det är svårt.

Jag vill så gärna.

Vi hade inte lastat Bisse sen oktober(?) tror jag så vi funderade lite hur det skulle gå. När jag var på skolan fick jag ett sms av Moa där det står att han gick in på första försöket själv! Det känns så bra! Allt jobb på marken börjar ge resultat och han blir en trevligare häst för varje dag som går.

Moa ska åka bort i tre dagar så jag ska ha Bisse ons-fre och även lördag. Tur mamma kommer hem ikväll så hon kan ta hand om hunden. :)

Det är lite jobbigt att leva ett liv med en deprimerad valp, tredje dagen med halsband och det glädjer mig att säga att han faktiskt har gjort framsteg! Nu när vi var ute följde han efter mig utan gnäll och gjorde båda sakerna. Sen just nu ligger han och tuggar på en leksak. Tidigare gnällde han hela tiden, vägrade gå och om han gick kastade han sig efter marken för att försöka få av sig halsbandet. Han ignorerade även både godis och leksaker, låg mest bara i transportburen och gnällde.

Ska det bli en hund av den här så finns det inga genvägar, det är tufft att fostra en sån här liten sak.

Anmält mig till LB:2 och LB:3 på meetinget hemma om mindre än en månad, känns sjukt konstigt att det är tävlingssäsong nu igen!! Sen klagar jag inte över tävlingsavgiften, han står ju redan på klubben och klubbrabatt på startavgifterna. :)

Nu ikväll är jag hos älsklingen. Vi har ätit kinamat, sett mello och snart väntar sängen antar jag. Mattias är lagomt trött efter en roadtrip till Happis. Det här blir även första natten jag sover utan Eddie, känns lite jobbigt men det är nog nyttigt för honom att vara lite utan mig. Han är så himla "mammakär". Tur jag har M istället som jag kan mysa med. <3

Eddie fick för övrigt en ny kompis i stallet idag, en chihuahua blandis som nästan är lika gammal som Eddie. Han ska få leka med henne imorgon också. :)

Börjar vara ganska nervös för domarutbildningen nu, hoppas Bisse sköter sig och har humöret på rätt sida idag!!

Eddie har varit hos Caroline och lekt med Annie onsdag och torsdag när jag varit i skolan. Dom fungerar så himla bra tillsammans, Annie är den enda hunden som Eddie inte är rädd för och han blir helt tokig när han ser henne, gnäller och går knappt att hålla i. 

Skolan går sådär, pratade med rektor och mentor i veckan och det känns betydligt bättre nu, släppa kraven lite och bara tuffa på så ska det nog bli bra. Hade fys i morse med hästtjejerna, herregud vad mina muskler är slut nu, överarmarna darrar så fort jag ska lyfta något.

Mamma kom hem igår efter att hon varit borta alldeles för länge så ikväll ska jag nog bara vara hemma och ta det lugnt. Sen ska jag njuta av långhelg då vi är lediga på måndag, ska inte klaga! :)

Två bilder som jag fick av Carro på Eddie och hans bästa kompis.

Skrev detta inlägg igår innan min dator gav upp, därför publiceras det nu en dag senare.

Jag kan inte förklara hur det känns att må dåligt på det sättet jag gör... När någon frågar på vilket sätt jag mår dåligt vet jag aldrig vad jag ska säga, brukar förklara det som att jag är hungrig, har det där suget i magen men det blir oftast värre när jag äter. Ibland är det mer som en krampaktig känsla.

Det var länge sen jag mådde dåligt nu, det har blir så otroligt mycket bättre sen jag bytte medicin. Men idag slog det om rätt ordentligt och jag kände hur energin bara drogs ur mig och ett illamående steg från magen. Just det där när energin sugs ur en är svår att beskriva. Det finns ingen vilja till nått, helst av allt skulle jag vilja sitta och stirra in i väggen, skolböckerna finns det inte en tanke på att öppna.

Känns som ingen förstår när jag säger att jag inte vill gå till skolan. Visst jag tjärnar timmar och det är bra om jag bara kan vara där och försöka lyssna, jag vet. Men det är verkligen inte kul, jag kommer inte ihåg vad som sägs på lektionerna och tiden går förbannat sakta. En timmas lektion kan kännas som tre, eller en halv skoldag.

Kanske är helt ointressant för er, men jag kände att jag behövde skriva av mig lite, tömma mig på ord. Ord som egentligen nästan inte finns, allt snurrar i mitt huvud men det är svårt att plocka fram och förklara. Även fast jag verkar så lat och trött ibland så går min hjärna alltid på högvarv, jag kan inte sluta tänka. Jag behöver ett långt sommarlov där jag bara kan (försöka) slappna av.

Jag tror jag aldrig kommer kunna förklara hur det känns när det är som värst.

Äntligen fick jag känna en enkel galoppfattning med bjudning på den här tjuriga lilla hästen. Han var pigg som sjutton och det kanske inte var den fagraste formen jämt men han gjorde det jag bad om. I slutet när han börjat tagga ner lite var han riktigt trevlig, kanske börjar släppa nu ändå!