Det är lite jobbigt att leva ett liv med en deprimerad valp, tredje dagen med halsband och det glädjer mig att säga att han faktiskt har gjort framsteg! Nu när vi var ute följde han efter mig utan gnäll och gjorde båda sakerna. Sen just nu ligger han och tuggar på en leksak. Tidigare gnällde han hela tiden, vägrade gå och om han gick kastade han sig efter marken för att försöka få av sig halsbandet. Han ignorerade även både godis och leksaker, låg mest bara i transportburen och gnällde.

Ska det bli en hund av den här så finns det inga genvägar, det är tufft att fostra en sån här liten sak.