Det är här jag hör hemma
Satt ju upp på Bisse igår igen, tycker det är så otroligt jobbigt att sitta på honom när han fortfarande ömmar även om det inte är just på sadelläget han har ont. Men när vi väl tog oss ut på en skritt tur med korta sträckor i trav så kändes det så otroligt bra. Det är verkligen där jag hör hemma! Han var pigg med spetsade öron hela tiden samtidigt som det var varmt om rumpan då jag red barbacka med skrittäcket runt magen och över benen. Han är verkligen en trevlig häst, inte ett dugg stark, lagomt sug på bettet och inte tungriden för fem öre. När han är med på noterna dansar han fram, speciellt i galoppen. Tänk er själva, barbacka på en lite för tjock häst som redan är rund över ryggen, jättelätt i handen, men en stor luftig galopp och kunna göra överstrykningar med båda händerna och han ligger kvar i samma form och tempo ute i skogen. Den känslan vill jag kunna visa upp på tävling.
Det är alltid när jag varit ute i skogen utan krav och bara myst som jag alltid är som mest lycklig i själen, det är där jag mår bra, det är rena rama terapin. Så vill jag att det ska kännas varje dag, det är vad jag ska sträva efter! En harmoni mellan häst och ryttare, där vi båda är nöjda.
Nu ska Bisse få bli frisk och fräsch sen ska jag byta tänk helt och hållet. Först och främst sänka kraven, det är inte så att jag måste rida medelsvår nästa år, varför stressa? Det tar den tid det tar och går det dåligt är det bara att träna mer. Sluta haka upp mig på att jag aldrig utvecklas och kommer framåt, för det gör vi tillslut. Vi ska göra det tillsammans och det får ta den tid det tar. Jag är så less på den stress och press det är i denna sport, den blir vad vi gör den till.
Det är alltid när jag varit ute i skogen utan krav och bara myst som jag alltid är som mest lycklig i själen, det är där jag mår bra, det är rena rama terapin. Så vill jag att det ska kännas varje dag, det är vad jag ska sträva efter! En harmoni mellan häst och ryttare, där vi båda är nöjda.
Nu ska Bisse få bli frisk och fräsch sen ska jag byta tänk helt och hållet. Först och främst sänka kraven, det är inte så att jag måste rida medelsvår nästa år, varför stressa? Det tar den tid det tar och går det dåligt är det bara att träna mer. Sluta haka upp mig på att jag aldrig utvecklas och kommer framåt, för det gör vi tillslut. Vi ska göra det tillsammans och det får ta den tid det tar. Jag är så less på den stress och press det är i denna sport, den blir vad vi gör den till.
- Hur gick det att rida?
- Dåligt, ingenting fungerar just nu..
- Det gick bra men det är mycket vi behöver träna på! :)
Nu sätter vi punkt och bläddrar vidare, mer positiv inställning, jag är mentalt redo för detta nu, starkare än någonsin. Det blir vad vi gör det till. För mig blir det vad jag gör det till, det är här jag hör hemma och då får jag själv se till att det blir som jag vill. :D
Kommentarer
Trackback
