Helt knäckt sitter jag nu hemma efter att ha bott hos Mattias sen i torsdags, varit i stallet varje dag i veckan och haft stalljour med Jossan i morse. Puh, det tar på krafterna kan jag lova...

Ridit Bisse måndag, fredag och lördag den här veckan och han är i världens trotsperiod nu... Han är sjukt pigg så man vill bara ut och bränna i skogen med honom så han taggar ner lite, men då vägrar han gå istället... I måndags fick Moa komma och hämta oss för att han vägrade gå hem!!!! Jag var ute i ca. tre timmar när vi tillslut äntligen kunde trava fram och tillbaka på mina bestämmelser trots han fortfarande var rätt spänd.

Red ut igen i fredags, han var himla pigg och travade med sin korta snabba ponnytrav och spänd som en fiolsträng... Kom hela vägen in på förbjudna och red lite på ängarna och han var himla fin faktiskt! Frustade och slappnade av riktigt bra och jag kunde mest bara sitta där och njuta. Men på hemvägen tog det stopp igen!! Den här gången vart jag riktigt förbannad, han hade ju redan gått den vägen en gång och nu var det helt plötsligt jätteläskigt där, stod en stund innan jag ringde Moa och frågade om jag skulle ta striden eller fortsätta vänta ut honom. Men det är ju "belöning" för honom att slippa gå förbi där det är "läskigt" så jag tog striden och han travde baklänges till en början och backade ner i diket tills han tog min hjälp och gick förbi den där ruskigt hemska stenen som kanske är två decimeter hög... *suck* Han fortsatte takta hela vägen hem och var så sjukt spänd och rädd för allt så jag gick in i ridhuset och avslutade där men en helt okej känsla, om han bara kunde fatta att det blir så mycket enklare att lyda hjälperna...

Hade tänkt rida ut igår också, men det var minusgrader och stenhårt i backen... Bisse var ännu piggare när jag tog in honom från hagen så jag bestämde mig för att rida inne istället. Väldigt basic, han skulle ta hjälperna och gå fram för skänkeln och jag fick några ruskigt bra mellangångarter, speciellt i högergaloppen, mums!! Kändes bra med ett rätt kravlöst pass då vi mest bara bråkat i veckan när han vägrat gå framåt... Jag hoppas han ger sig snart, blir så mycket enklare och roligare för oss båda då.

Man får tänka tillbaka på fina minnen och tänka, efter motgångar kommer framgångar...