När jag red Bisse i tisdags var han hur fin som helst trots jag red försiktigt då jag var osäker på underlaget och även fast han gnäggade efter kompisarna hela tiden.

Idag skulle jag rida Bisse igen och hade bestämt mig för att rida ut och låta honom galoppera mer. Han var världens snällaste att göra i ordning trots bremsarna retades med honom. Han nosade på mig hela tiden när jag var kring frambenen och ruffsade mig i håret när jag satte på benskydden. Han stod blick stilla när jag skulle sadla vilket nog aldrig hänt, han brukar alltid bli exalterad och typ steppa omkring när man lägger på sadeln. Sen sänkte han huvudet och gapade snällt när jag skulle tränsa och nästan somnade när jag spände nosgrimman. Dagen började bra!

Upp i sadeln och iväg. Något tjuig första stegen men med bestämd röst röt jag lite samtidigt som jag drev på och då gick han snällt vidare. Förbi läskiga barnen med alla leksaker, förbi ett läskigt tält, över vägen och på Idas gård tog det stopp... Han skulle inte gå, han tvärvände några gånger och försökte sticka men det fungerar inte med mig så tillslut stod han där med spetsade öron och sneglade på mig och vek ett öra då och då, men han vägrade gå!!!!!! Kanske stod där i en kvart innan jag tänkte prova den andra vägen runt deras stall, kom till knuten på stallet sen tog det stopp igen, j*vla tjurponny!!! Efter en halvtimme om inte mer fick jag nog, hoppade av och vallade honom före mig. Ängslig häst skötte sig exemplariskt resten av ridturen, lite rädd för några stenar längst vägen men han gick i alla fall förbi dom.

Så himla synd att han har lärt sig det där och det är faktiskt första gången jag hoppar av förutom när han vägrade gå över bron till sandvägarna men jag tänkte om jag inte hoppar av kanske han tar ett jätteskutt, inte så kul bland massa stenar och träd. Men han är så sjukt fin annars... och ute i skogen är han lätt som en fjäder när han dansar fram i sina mjuka gångater och får ett helt annat tryck från bakbenen. Om han bara kunde förstå att han förstör för sig själv när han gör sådär och för oss som rider dessutom... Han brukar ge sig betydligt snabbare, kanske stått max en kvart tidigare, men jag hinner bli så arg och jag känner mig så himla dum när jag sitter det uppe och bankar utan att något händer...

Nästa gång jag har honom ska jag rida på banan igen tror jag, ta dressyrsadeln och tukta mig själv... Sen nästa gång efter det ska jag ta honom för hand tills vi kommit över Idas gård så jag förhoppningsvis slipper bråka med honom. Åååh blir inte klok på honom, och jag blir inte klok på mig själv, mår så dåligt över att jag blir så arg på honom så att det kokar inom mig... Men samtidigt när han kommer med spetsade öron mot mig i hagen känns det lite bättre. Har inte hämtat honom i hagen nån gång i sommar, han har alltid kommit till mig. Fina hästen...♥

- Bild från en film i tisdags när han kom och showtravade mot mig!