Bissebus!


Foto: Mamma

I torsdags red jag Bisse igen. Matilda följde med och skulle rida Toffan så vi tog med alla hästarna, mamma gick med Miranda och Moa följde även med till fots för att ta striden att få Bisse över Idas gård. Han stannade åter igen hela tiden när han skulle gå först och tillslut påbörjade jag striden. Drev på utan reaktion då var det bara att göra honom irriterad och peta med pisken (som nu var en lång smal pinne) tills han tog ett steg framåt. Moa gick fram en bit på vägen men Bisse skulle ändå gå först av hästarna. Bakutspark efter bakutspark tog vi oss tillslut förbi och passage upp i skogen och vände inte förän han taggat ner.

En gång till skulle han gå förbi och den här gången gick vi själva. Så fort jag kände att han tvekade petade jag med pinnen på rumpan och fick direkt svar framåt och massor med beröm. När jag vände hemåt igen löstes bomben ut, haha... Caprioler, levader och samlad balanstrav hela vägen tillbaka, han kunde inte skritta om vi säger så, haha.

Sen när vi kom tillbaka red jag första riktiga dressyrpasset på en månad och han var så fin! Lyssnade på allt och var sådär lagomt pigg, kvick för skänkeln och mjuk i sidorna. Gjorde lite bogvikningar när jag travde fram för att få honom på ytter. Galopperade en hel del och tränade på galoppfattningar då det är en av våra största svagheter och han skötte sig riktigt bra. Några få felfattningar men ingenting emot förut! Sen blev det lite tempoväxlingar i trav sen lång och låg form som avslut.

Provade även det nya dressyrtränset som Moa köpte i Falsterbo. Ett svart PS träns till dressyrsadeln då vi bara har ett brunt sen tidigare. Han går så himla bra på deras träns, mjuk och följsam! Inte nog med det så har han blivit mycket bättre i formen nu, ni ser bilden ovan, aningens högre och mer öppen i formen, det går framåt!!! Bara att fortsätta träna och hoppas att det håller på tävlingsbanan då han tar tendens till att bli ruskigt kort i formen, bockar i näsan och släpper allt stöd, försvårar det hela för oss båda... 

Ska dit ikväll och rida honom ute i skogen, träna tempoväxlingar, övergångar och låta honom galoppera så mycket han orkar. Hoppas på den där fina underbara känslan även idag, för just nu är jag så grymt taggad på framtiden! :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0