Har precis krypt ner under täcket, med tårarna rinnandes ner för mina kinder, saknar ponnyn så... Jag har så mycket som jag inte hann tacka för, men av någon anledning känns det ändå som hon finns här kvar med mig. Jag känner mig helt psyko när jag säger så, men ärligt, känt så mycket som får mig att känna att hon är här med mig. Vilket ger mig en varm känsla inombords, hoppas verkligen att det är så och att jag inte inbillar mig... Har säkert bara sett förmycket filmer eller något.

Har i alla fall haft en riktigt trevlig kväll på stallet. Började med att bygga dressyrstaket till helgens tävlingar. Dålig stil av klubben då endast jag, mamma, Linnea, Maria, Ida, Idas pappa, Johanna, Linda och co dök upp och vart tvugna att bygga och måtta allt själv. Tänk om inte vi hade kommit, tänk om? Jag och mamma som inte ens har häst eller något nu far dit frivilligt, mamma ska jobba i seket på söndag osv. Tur det finns folk som vi som är aktiva i alla fall. Inget illa menat mot er andra som läser detta men lite så är det faktiskt!

Sen tjatade jag lite på Matildas sits när hon motionerade Nisse och efter det pussade jag lite på Lady, pratade med ryttarna som ska tävla i helgen osv. Kikade även lite när Hanna red Dallas, roligt att se honom för varje gång då han bara blir bättre och bättre. Snacka om att man blir sugen att ha egen när man ser hur alla tränar och förbereder för tävling... Speciellt när det är hemma och så som man har längtat...

Men NU ska jag ta och sova, väckaren står på 09:00 och första start är 10:00, kanske dags att sova så man får sig upp. Jag hade ju tänkt kika på Nelly som startar först den rackaren. Men men, det är ju sovmorgon jämfört med en vanlig tävling, hehe... Ni får ha en trevlig helg! :D