Trodde jag tagit till med god tid men det vart nästan tajt att hinna äta lunch också... Tur jag hade med mig Matilda som köpte en macka vi kunde dela på!

Knoppad och klar så red jag fram på en fin häst, han är nästan alltid fin på framridningen. Brukat till och med vara finare än hemma nästan! Väl inne på banan styrde jag runt och försökte trycka på men ändå hålla honom på mattan. Det är lätt att han blir lite övertänd och då funkar inte halvhalterna längre. Fick små missar på slutet, att han bröt av tidigt i slutet på mellangaloppen och kunde inte stå still i halten. Tänkte direkt att det skulle dra ner hela procenten men ändå red vi ihop 69,33%!!! Tänk om vi bara kunde göra dom sista grejerna bra så hade vi kanske kunnat rida på 70% för första gången! Aja, slutade väldigt bra ändå, ledde hela klassen tills våra klubbkompisar som startade sist slog oss med drygt 1%, så Skellefteå på topp, det är inte illa.

Var så nöjd över Bisse i första klassen så ville helst åka hem och inte rida mer. Jag gillar att ge mig när det känns bra! Men jag sadlade igen och red fram till LAn på en lite tröttare häst. Tog en motivationskäpp till hjälp på framridningen för att väcka hans höger bak. Var rätt tungt i vänstergaloppen framför allt. Försökte bara andas själv och få honom att svara på hjälperna. Vi kom runt med en hyffsad känsla, tänkte mig typ 62% men slutade på 66,43%! Han kan verkligen förvåna mig lilla ponnyn! Som inte det var nog så lyckades vi vinna den klassen!!! Hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att vi skulle vinna med det motståndet som vi hade. Många väldigt fina hästar och duktiga ryttare var med. 

På söndagen kände jag direkt att det skulle bli en tung dag... Bisse var väldigt trött i kroppen men jag tänkte att har vi åkt hit kan vi ju i alla fall rida en sista klass. Tungt var det och känslan var inte alls på topp, bakdelen var inte alls med och skänkelvikningarna dög inte alls 5,5 och kofficienter, ingen bra kombo... slutade på 63%, kändes som vi skulle sluta under 60% hehe... Klapp på hästen i alla fall, han hade kämpat så bra!!

Ska nog bara rida endagars ett tag framöver, njuta av att han tar för sig och tycker att det är kul och jobba med styrka och kondition i sommar sen kan man prova rida tvådagars i höst igen. Känns onödigt att rida dag två om det bara ska kännas tungt!

Stooor guldstjärna till hästen hela helgen och speciellt lördagen!! Vem hade kunnat tro att vi skulle vinna en LA såhär tidigt på sesongen, lär väl aldrig hända igen, haha! ;)

Vill ni se lördagens ritter så ligger dom ute på min youtubekanal, sök på Tove Söderström så borde ni hitta! Kan nog lägga ut dom här så småning om också. :)

Sjukt jobbigt att stiga upp i morse, men upp kom jag och iväg ut i snön till ridhuset för andra dagen av kurs för AM. Igår på första passet var allt så svårt, jag kände mig vilsen när jag kom dit, berättade det för AM och sa att jag behövde veta om jag tänkte rätt och det tyckte hon jag gjorde, tack och lov! Vi började med att titta på formen och hon tyckte den såg väldigt bra ut och det är en av sakerna jag känt mig väldigt osäker i. Sedan tittade vi på skänkelvikningarna och dom funkade, fortfarande svårt att få honom att dansa fram, men det är på god väg. Sen skulle vi kolla på enkla byten och åååååh så svårt, jag är så himla vek i min kropp och jag orkar inte sitta emot... Men det är läxa nummer ett. MASSOR med tempoväxlingar, träna på att samla galoppen men ändå behålla energin och sedan kunna rida framåt och tillbaka igen. Alla tempoväxlingar tar så lång tid, men nu vet jag vad jag ska sträva efter! Sen när det känns bra, göra övergång till skritt.

Sedan till det som var svårast av allt... Bakdelsvändningar... Han kan ju vända, men att jag ska lyckas samla honom samtidigt som han vänder, aaaah vad svårt det är. Det är ju vi som utbildar honom nu, alla hästar jag suttit på tidigare har ju lärt mig men nu ska jag lära honom. Sjukt kul att jag faktiskt har kommit så långt i sporten att jag utbildar en häst mot MSVC nu, jag har aldrig ens tävlat eller nästan tränat på den nivån tidigare. Så det kommer bli mycket skrittarbete med bakdelsvändningar OCH motställd framdelsvändning för att koppla dom diagonala hjälperna, gav en trevlig effekt faktiskt för då känner man tydligt om innerskänkeln går ut till yttertygeln.

Idag då! Började med att AM hojtade när jag red fram att galoppen såg superbra ut, YES! Sen började vi titta på skolorna och jag vill bara gråta över hur fin Bisse var!!! Höger öppna, vänster öppna, höger sluta, vänster sluta... Det bara fungerade!?!?!? Jag hade så gärna velat ha det på film, men allt det goda sker när kameran är av tyvärr.

Efter det skulle vi kolla på mellangångarterna och det är verkligen våran svagaste del... Det är så svårt när en sån "basic" grej inte är enkel. Han har det inte naturligt att trycka på men väldigt enkelt för samling, men när man lyckas få fram honom med kraften bakifrån så säger jag bara WOW! Han kommer kunna bli så fin om jag bara lyckas ta vara på det. Det är en lång väg kvar men han visade sån kapacitet idag. När vi blandade in galoppen blev han övertänd och tyckte att han visste bäst, återigen så svårt när han blir så pass het. Men han vill bara göra rätt även om han inte riktigt gör rätt när han ger sig iväg, haha...

AM var i alla fall väldigt nöjd med oss och det känns så bra när det kommer från henne och när hon säger att han kan bli hur bra som helst, att det finns mycket kvar att jobba fram. Hoppas bara vi får ha turen på vår sida nu och att han får vara fräsch. Brukar alltid hända något när det går bra.

Läxa tills hon kommer tillbaka om två månader:
• Fortsätta träna på skolor och verkligen hitta flytet, gärna framför en spegel. För att få ännu bättre resultat rida väldigt nogranna hörnpasseringar, verkligen få honom att gå runt innerskänkeln.
• Träna enkla byten! För att komma dit behöver vi träna tempoväxlingar och ge plats för den stora galoppen i den samlade, Han har så stor galopp för den lilla kroppen och jag måste kunna lätta ur känna att han ligger kvar och även kunna rida fram ut ur det.
• Vi ska klättra upp för backen och framåt! Detta är mellangångarterna, TAKTEN, halvhalt, framåt och uppåt! Korta och många tempoväxlingar och några få ökningar. Slitsamt att öka ofta, men jag ska bädda för det men tempoväxlingarna. Detta ska gärna göras på diagonalerna, alltså inte på spåret för då känner jag var jag har honom. 

Något mer hon sa idag var att hon tyckte jag blivit bättre mentalt och det känns så himla bra att hon säger det, för hon har sett mig sårbar och när jag verkligen haft intresset på botten. Känns peppande! Aja, vilket rörigt inlägg det blev och jag har garranterat glömt skriva ner massor, men cred till dig som läst ända hit i min tjatiga text om att allt är svårt, men himla kul är det och såhär peppadhar jag inte känt mig på länge! :)

Bisse fick ha mitt fina Shire-täcke när han var på ridhuset idag, det får han inte ha i innervik tillsammans med grabbarnagrus för då blir jag nog väldigt ledsen när jag hittar det är i strimlor...

Måste bara börja med att ge mig själv en stor guldstjärna faktiskt, för första gången på väldigt länge känner jag mig nöjd med min ridning efter ett ridpass. Idag och igår har vi tränat för AM och känslorna har varit lite blandade, Bisse har varit jättefin men samtidigt väldigt slamsig, man kan nästan inte göra en övning två gånger för andra gången tror han att han kan själv och bara kör sitt eget race. Blir sjukt svårt då och det känns så skönt när AM säger att han bara är ambitiös och att han inte gör det för att vara dum även om det känns som att han bara leker med mig ibland.

Jag fick mycket beröm för min ridning, att jag är duktig på att hålla lugnet och bara sitta stilla när han ger sig iväg och kastar upp huvudet. Ibland måste jag ju ta i honom och stanna för att han ska komma ner på jorden igen, men oftast går det lösa på annat sätt. Fick tipset av AM att tänka bogen in och sätta honom i arbete, inte bara rida rakt fram. Blir lätt att man bara släpper allt och åker med när han blir sådär och nu känns det lite som han har lärt sig att man kan komma undan om man gör så. Men vi ska nog även kolla honom i munnen för det blir mest dramatiskt när jag vill ta i vänstertygeln, han har alltid varit lite "stelare" åt vänster men inte såhär. Annars känns han väldigt fin och fräsch.

Dags att höja mål och krav! Dom här dagarna har jag fått hjälp med mycket, framför allt bakdelsvändningarna, genom att endast mjukna lite i yttertygeln så funkade dom riktigt bra, han har ju fortfarande lite jobbigt att sätta sig och korta steget men ändå behålla aktiviteten, men det kommer! Vi tittade mycket på formen som vanligt då det är våran största svaghet, att han ska komma fram till kontakten och acceptera stödet. Det är så svååååårt!!!! Speciellt nu när jag faktiskt börjar ha honom i handen att jag inte håller honom för kort så att man häver rörelserna i framdelen.

Det mer nya var att börja med skolorna, öppna och sluta. Vi började på raka spår och rida bogen in och sedan gick vi in på volt och red bogen in, även lite tagen bakdel. Vilket gick förvånadsvärt bra! Små och fina hjälper och han gjorde det bra! Sedan idag provade vi öppna och sluta efter väggen. Först gjorde jag en högeröppna och AM frågade mig vad jag trodde att jag skulle få för poäng på den. Jag svarade 6,5 för att jag tyckte den var bra och jämn, men vi har ju typ aldrig ridit en öppna så jag tänkte väl att det kan bli mycket bättre. Men AM sa att hon skulle sätta en 8:a på den!!! Vi alla blev nog förvånade över hur bra den faktiskt var. Vänster är dock otroligt mycket svårare... Fick inte alls igenom vänstersidan och han föll mot innerskänkeln, men jag var ändå så nöjd över hur bra han faktiskt gjorde det!

Så slutsatsen är att vi ska börja träna mot MSVC nu, börja rida skolor och fortsätta stärka honom i formen och när jag har honom stadig även prova lite åt samling för att han ska börja sätta sig lite, men bara lite och korta sekvenser. Känns så himla kul inför framtiden även om allt känns väldigt svårt nu. Bara att vrida om mina händer så tummen är högsta punkt och sluta handen om tygeln efter att ha ridit med cykelstyre hela mitt liv är nog svårt. Tur världens bästa AM kommer hit och tjatar på oss med jämna mellanrum.

I söndags fick jag och Bisse äntligen åka på vår årsdebut tillsammans. Åh så himla fin han var alltså!! Första tävlingen där vi dessutom åkte bara över dagen utan uppstallning också. Han är ju ganska pillrig och otålig, skulle säga att han har stark adhd om han var människa. Så man blev lite less på honom ett tag att han aldrig kan stå stilla, speciellt när man ska göra i ordning. Däremot gjorde han det faktiskt bättre än vad jag trodde han skulle göra om jag ska vara ärligt, så ett litet pluss får han i alla fall! :)

På framridningen var han en riktigt stjärna inne i deras svala ridhus, han var nästan för ambitiös men bättre det än åt andra hålet. Han gjorde fantastiska förvända galopper så man börjar ju bli lite sugen på att rida LA snart. Måste bara få sidvärts att bli lika bra på banan som ute i skogen och lära in rygga, han ryggar fint när han blir rädd för något och inte vill gå framåt, men han ska ju kunna när man ber om det också. ;)

Dressyrbanan var utomhus i gassande sol så både jag och häst blev rätt tagna av att komma ut från det svala ridhuset. Men förutom att vi båda blev lite mattare så gjorde han ett riktigt bra travprogram och större delar av galoppen var också bra. Men övergångarna i galopp på diagonalerna blev han otroligt slamsig, han har lärt sig att det ska komma en ny galopp där så då fattar han ny direkt när jag mjuknat efter övergången till trav och då blir det inte alltid rätt galopp heller för det är inte på min hjälp. Men men, om vi hade fått 6:or på dom momenten istället för 3 och 4,5 så hade vi kommit trea, det är inte så tokigt!

Men med tre 8:or och ett i övrigt väldigt bra program så landade vi på 66,167% och slutade på en delad femteplats. Riktigt bra tycker jag trots missar och väldigt bra konkurenter! Domaren sa till och med under prisutdelningen att hon aldrig dömt en LB med såhär starkt och jämt startfält. Vann gjorde min klubbkamrat Petra och hennes fina häst Santorini by Parangons på 69,667%, dom gjorde ett rusktigt fint och jämt program så dom förtjänar verkligen den vinsten.

Nu är jag sååå otroligt taggad till Kågedalen faktiskt, nu vet jag vad han har för dagsform men ska ändå gå in med väldigt låga krav och bara ha kul, för det är ju roligt det ska vara. :D

Moa har idag varit borta i fyra dagar och jag har haft Bisse lite för mig själv och jag har lagt fokuset lite mer på dressyren än vad jag brukar inför nästa helg. Jag har blivit lite av den bekväma skogsmänniskan sen vi flyttade till Innervik, inget jag klagar på då både jag och häst trivs bäst där. Bisse får en helt annan bjudning, vågar faktiskt skriva nu att han går av sig själv i skogen. Jag kan nästan bara sitta där och han tar minsta lilla signal, förutom när han ser spöken som stenar, stubbar och svanar, haha...

I lördags fick han vila för jag åkte iväg och fotade Mattias mamma och hennes nya man som gift sig, sen blev jag bjuden på middag och tårta, mycket trevligt. Förväntade mig en tickande bomb i söndags men WOW vad fin han var!! Red först ut runt udden ett varv och sedan red jag lite på ridbanan och kände lite på momenten i programmet vi ska rida till helgen och han gjorde allt, brukar alltid vara något som han ska tjafsa med men icket. Formen är ju alltid ett problem med honom men det får man lägga lite åt sidan om man vill att det andra ska fungera.

Igår red vi bara ut en sväng och idag ska jag ta med honom till ridhuset så ska han få vara med på min lektion istället för någon ridskolehäst. Ska bli spännande, förut gick det inte alls att rida honom på en övning tillsammans med massa andra hästar men han har blivit betydligt starkare och mognat något fruktanvärt sen dess, vi får hålla tummarna att han sköter sig! ;)

Börjar blir nervös och otroligt taggad inför söndag, ska försöka bara se det som en träning då både jag och speciellt Bisse har rätt bra med nerver redan. Tänk om jag kunde plocka med skogen in på banan, då ni! Då skulle man få passa sig för den lilla ponnykorsningen, jag vet att han kan vara otroligt fin men då ska man kunna plocka fram det vid rätt tillfällen också! 

Så himla stolt över Moa & Bisse på våra hemmatävlingarna i helgen, fyra av fyra möjliga nollor!! Team Innervik och vildhästarna på lösdriften har gjort succé med rosetter från 10/11 starter! Kan säga att det har varit en nervös dressyrryttare som stått på backen hela helgen. :D

...sen vi startade vår sista dressyrtävling tillsammans. Jag och världens finaste ponny! ❤️

Lilla Eddie fick följa också, skönt att kunna trötta ut huvudet lite på honom för han är så otroligt understimulerad hela tiden nu, märks att han känner sig bättre. Men knäet är inte bra och då måste man ta det lugnt. Nu ligger han i alla fall helt utslagen i soffan och drömmer. Han sov som en stock redan i bilen på vägen hem.❤️

Det började med Eddie. Jag har haft en så otroligt bra magkänsla efter operationen, men jag fick ett litet slag i magen... Han högra knäskål ligger inte så stilla som vi hoppats på. När han ligger på sidan så ligger den på plats och går inte heller att provocera den ur läge. Men efter han fått laserbehandlingen så kändes Tomas på knäskålen när Eddie stod upp och då gick den att provocera ut läge... Jag hoppas och ber till gudarna att det endast är för att han är så svag i musklerna och när han står upp så blir muskeln slapp och inte riktigt håller knäskålen på plats. Svårt att säga... Jag hade verkligen hoppats att det skulle vara helt bra efter fyra operationer, två på varje ben... Vänster sitter knäskålen som sten i alla fall.

Efter det åkte vi direkt till stallet där Anna behandlade Bisse. Han fick "diagnosen" spända muskler. Alltså all muskelatur från huvud till hov var ovanligt spänd. Svårt att säga vad det beror på, kanske foderrelatetat. Vi ska massera, rida och stretcha nu fram över med många skrittpauser så koppen och musklerna får återhämta sig. Försöka rida övningar där han verkligen arbetar genom hela kroppen. Blir det inte bytte ska vi prova ge honom magnesium.

Allt kommer förhoppningsvis bli bra tillslut men allt känns långt borta nu. Blev himla sugen att tröstshoppa nyheter från hööks men jag är bokstavligt pank efter alla Eddies operationer... Det här halsbandet och kopplet i brunt läder med gulddetaljer var otroligt fint och inte alls för dyrt och båda två fanns i dom minsta storlekarna. Nästa månad kanske...