Bilderna är tagna av Ann-Charlotte Lindgren, Tony Lindgren och Katarina Johansson. :)

Jättekul och spännande! Jag satt dock mest bara och tittade på då det var mamma som ville gå. Men jag fick prova en vända i alla fall. Nu är både hund, matte och mormor trötta i huvudet, precis vad vi ville ha ut av det. :)

Lilla Eddie fick följa också, skönt att kunna trötta ut huvudet lite på honom för han är så otroligt understimulerad hela tiden nu, märks att han känner sig bättre. Men knäet är inte bra och då måste man ta det lugnt. Nu ligger han i alla fall helt utslagen i soffan och drömmer. Han sov som en stock redan i bilen på vägen hem.❤️

Tomas tyckte i alla fall att det känns bra så vi ska öka träningen yttligare till nästa vecka. Tänk om han kunde få bli bra snart, springa lös och busa så mycket som han vill. Håll alla tummar ni har för min lilla ögonsten. ❤️

En bild från tidigare, nu är han faktiskt duktig och går utan flytväst...

Väldigt ambitiös hund såhär på morgonkvisten! Nu är vi fast på parkbänken utanför huset för Eddie vill inte gå in... Snacka om en hund som älskar vädret nu när det börjar vara varmare ute. ❤️

Eddie är som ni kanske förstått inte så bra som vi hoppats på. Han hade grad 2 på båda knän innan operation, idag är han helt bra på vänster knä och något runt grad 1 på höger efter två operationer på vardera knä. Helst hade det fått vara lika bra på höger som på vänster men nu är det inte det.

Veterinären har gjort allt han kan kirurgiskt... Visst skulle han kunna göra ännu ett till försök men det sliter ju otroligt mycket på lederna och artrosbildningen ökar. Så vi ska nu försöka stärka knäet muskulärt och hoppas vi kan få kontroll på knäskålen den vägen men hjälpa av Tomas. Annars vet jag inte... Han förtjänar det bästa, så annars får man väl leta upp någon specialist inom knän och se om dom skulle kunna hitta någon annan lösning...

Det är otroligt tungt för mitt mamma-hjärta, han förtjänar inte det här någon stans. Han är världens mest glada och positiva individ som jag någonsin träffat. Han har räddat mig i så otroligt många situationer, speciellt när det var som tyngst i skolan och när jag hoppade av. Någon som gråter när jag far hemifrån, ligger och väntar vid dörren för att sedan bli överlycklig när jag kommer hem. Man känner sig uppskattad på riktigt. En riktigt bästavän är vad han är. Han gör allt för mig och då ska jag göra allt för han.

Det började med Eddie. Jag har haft en så otroligt bra magkänsla efter operationen, men jag fick ett litet slag i magen... Han högra knäskål ligger inte så stilla som vi hoppats på. När han ligger på sidan så ligger den på plats och går inte heller att provocera den ur läge. Men efter han fått laserbehandlingen så kändes Tomas på knäskålen när Eddie stod upp och då gick den att provocera ut läge... Jag hoppas och ber till gudarna att det endast är för att han är så svag i musklerna och när han står upp så blir muskeln slapp och inte riktigt håller knäskålen på plats. Svårt att säga... Jag hade verkligen hoppats att det skulle vara helt bra efter fyra operationer, två på varje ben... Vänster sitter knäskålen som sten i alla fall.

Efter det åkte vi direkt till stallet där Anna behandlade Bisse. Han fick "diagnosen" spända muskler. Alltså all muskelatur från huvud till hov var ovanligt spänd. Svårt att säga vad det beror på, kanske foderrelatetat. Vi ska massera, rida och stretcha nu fram över med många skrittpauser så koppen och musklerna får återhämta sig. Försöka rida övningar där han verkligen arbetar genom hela kroppen. Blir det inte bytte ska vi prova ge honom magnesium.

Allt kommer förhoppningsvis bli bra tillslut men allt känns långt borta nu. Blev himla sugen att tröstshoppa nyheter från hööks men jag är bokstavligt pank efter alla Eddies operationer... Det här halsbandet och kopplet i brunt läder med gulddetaljer var otroligt fint och inte alls för dyrt och båda två fanns i dom minsta storlekarna. Nästa månad kanske...

Att åka från Djurkliniken med koppel och täcke i handen, utan hund... Det är fruktansvärt jobbigt, speciellt att inte veta hur det går för lilla Eddie under operationen. Jag ber till gudarna att det är fjärde gången gillt nu och att han får vara frisk och må bra efter det här.

Fem olika foder, något borde ju falla honom i smaken tycker man!?

Idag är han sämre i sitt högra ben, vill inte alls gå på det som igår och tidigare. Tårarna börjar tränga direkt, mitt lilla hjärta, han förtjänar inte det här...