Det gör så ont i mig att säga att jag precis skickade iväg mejlet till Strömsholm att jag tackat nej till min plats på gymnasiet. Men jag är i alldeles för dåligt skick nu för att flytta hemifrån, jag har min älskade valp, min finaste pojkvän, familj, vänner och världens finaste Bissebus här uppe i Norrland. Jag kan inte bara lämna allt och flytta 80 mil, jag skulle gå i tusen bitar. Mamma börjar jobba hemma igen i Maj och jag har snart gått klart andra året på gymnasiet. Kändes alldeles för jobbigt att hoppa in i ettan och gå ännu ett år på gymnasiet när jag redan gått om ett år här uppe.

Det här är det bästa för mig och mitte mående, Strömsholm får fortsätta vara en dröm. Men vem vet vad som händer sen? Kan ju faktsikt söka dit som hippolog eller annat efter gymnasiet, kanske är mer passande då. Men det kan bara framtiden visa. Nu ska jag jobba på att må bra och klara av skolan, bara gå vidare. Just nu står jag bara och stampar på ett och samma ställe.

Men jag kan nu säga: "Jag kom in på Strömsholm!"

Sen red vi barbacka på dressyren, hade sår tidigare med ridsåren nu är inte att leka med. Kan varken gå eller sitta normalt, men vad gör det när Qulina dansade fram?!?!? Sjukt bra känsla och självförtroendet steg en aning, fick samma känsla som jag hade på W ett tag, superhärlig känsla!! Nu är jag på G igen! 

Minns ni att jag sökte till Strömsholms Ridsports Gymnasium för ett år sedan och åkte ner för att rida ridprov osv? Jag kom i alla fall inte in, låg som sjunde reserv eller något men jag la det bakom ryggen och förstod att jag inte skulle komma in. I tisdags hade jag ett missat samtal, kollade upp nummret och det var från Strömsholm, bara några minuter senare ringde dom upp igen. Det är en tjej som hoppat av och det finns ev. en ledig plats för mig om det fungerar med mina nuvarande studier och om det finns möjlighet att läsa ikapp de ämnen jag missat.

Allt kom som en chock, jag hade lagt allt det där bakom mig och det var på ett sätt skönt att inte komma in tidigare så jag slapp tänka på det. Men nu... Jag har snart gått klart tvåan på teknik, redan gått om ett år och bytta klass tidigare. Sen nu gå om yttligare ett år och hoppa in i en ny klass som redan gått med varandra sen i somras och även flytta 80mil från pojkvän, hundvalp, familj, häst och vänner. Det känns lite svårt.

Skickade i alla fall ett mejl med min studieplan så dom kan se mina kurser som jag har nu och även en fråga som det finns möjlighet att åka ner och träffa klassen och se hur dom jobbar osv. Känns dumt att bara tacka ja och fara, lämna allt här uppe och sen kanske jag inte ens trivs i klassen. Då har jag kastat bort hela mitt liv, fatta flytta 80mil, lämna allt och sen får man inga vänner. Den tanken skrämmer mig.

Jag vill ändå inte kasta bort chansen, det är en dröm, en sak man aldrig mer kommer få vara med om, så jag vill verkligen tänka på det och helt åka ner och se hur deras skoldagar och allt är. Det hade varit tusen gånger lättare om det bara 20mil, då hade jag inte ens funderat. Men nu, det är långt hemifrån, jag går redan en bra grundläggande linje, jag har specialidrotten, jag har pojkvän, hundvalp, familjen. Det är svårt.

Jag vill så gärna.

Vi hade inte lastat Bisse sen oktober(?) tror jag så vi funderade lite hur det skulle gå. När jag var på skolan fick jag ett sms av Moa där det står att han gick in på första försöket själv! Det känns så bra! Allt jobb på marken börjar ge resultat och han blir en trevligare häst för varje dag som går.

Moa ska åka bort i tre dagar så jag ska ha Bisse ons-fre och även lördag. Tur mamma kommer hem ikväll så hon kan ta hand om hunden. :)

Anmält mig till LB:2 och LB:3 på meetinget hemma om mindre än en månad, känns sjukt konstigt att det är tävlingssäsong nu igen!! Sen klagar jag inte över tävlingsavgiften, han står ju redan på klubben och klubbrabatt på startavgifterna. :)

Nu ikväll är jag hos älsklingen. Vi har ätit kinamat, sett mello och snart väntar sängen antar jag. Mattias är lagomt trött efter en roadtrip till Happis. Det här blir även första natten jag sover utan Eddie, känns lite jobbigt men det är nog nyttigt för honom att vara lite utan mig. Han är så himla "mammakär". Tur jag har M istället som jag kan mysa med. <3

Eddie fick för övrigt en ny kompis i stallet idag, en chihuahua blandis som nästan är lika gammal som Eddie. Han ska få leka med henne imorgon också. :)

Börjar vara ganska nervös för domarutbildningen nu, hoppas Bisse sköter sig och har humöret på rätt sida idag!!

Äntligen fick jag känna en enkel galoppfattning med bjudning på den här tjuriga lilla hästen. Han var pigg som sjutton och det kanske inte var den fagraste formen jämt men han gjorde det jag bad om. I slutet när han börjat tagga ner lite var han riktigt trevlig, kanske börjar släppa nu ändå!

Letar motivation bland alla bilder och filmer från 2014. Jag och Bisse har ett ganska ordentligt bakslag nu, därför jag inte nämt honom så mycket här på bloggen på senaste. Vi hade bästa passet någonsin innan hans vintervila, han bjöd och gjorde allt jag bad om. För tillfället slår han mot skänkeln och ger jag hjälpen för galopp tjurar han bara ihop. Det här är dock bara inomhus verkar det som. Ska rida ut på torsdag sen i helgen ska jag prova rida inne igen med lite bommar. Känns väldigt jobbigt då jag vet att han kan gå så otoligt bra och vara så himla trevlig. Sen nu kan jag knappt fatta galopp på en snart 7åring. Sen mår jag så dåligt av att vara sträng med honom också även fast jag vet att det behövs då han har ganska mycket egen vilja. 

Jag har lyckats tidigare och jag vet att med rätt vilja och inställning kommer jag lyckas och ta mig vidare nu också. Känns bara sjukt långt borta nu...

Igår började skolan och nu är vi åter till vardagen, full rulle hela dagarna. Moa kommer hem från Japan idag så min korta tid som hästägare är nu över och även Bisses vila. Han var fantastiskt fin dom två sista passen jag red men nu har han vilat en vecka så jag hoppas det sitter kvar när jag sitter upp igen.

Skolan är förändrad helt och hållet, går för tillfället på två skolor nu då Baler byggs om och vi tvingas ha lektioner på Kaplan också, så vi vandrar emellan skolorna nu, inte så trevligt när det är -20 grader ute... Men en positiv sak är att jag har en ny medicin nu som fungerar super, känner inget illamående och orkar så sjukt mycket mer på dagarna, jag var knappt trött när jag kom hem från skolan idag!!! Förr blev jag trött efter en halvtimmes genomgång, så det här känns super!

Lilla Eddie sköter sig, han är ej rumsren än men det blir bättre och bättre. Hans pappa Morris och storebror Chokis ska komma och hälsa på ikväll vid sju. Så jag ska till stallet en snabbis, ta in hästarna och hälsa Moa välkommen hem om en timme, så ska slänga i mig lite mat nu före. Sen ska jag tillbaka till stallet ikväll halv nio på möte med tävlingsgrupperna. Full rulle, kommer sova gott inatt! :)

Får knappt tid över till datorn nu för tiden, eller egentligen har jag massor med tid fast jag myser hellre med valpen. Bisse känns superbra i benet *puh* ridit honom två gånger sen han tampade sig och han har gått som en klocka, hur fin som helst, finns typ inget att klaga över! Ska dit ikväll också, tror det blir ett pass inne. Sen ska han vila en vecka och longeras lite tills Moa kommer hem igen den 13 Januari.

Mamma åkte till Härnösand igen i morse, känns konstigt då hon varit hemma så himla länge nu och kommer inte hem fören på söndag. Jag har ju som levt med henne hela mitt liv så det känns faktiskt väldigt konstigt när hon är borta, tur jag har lilla Eddie i alla fall.

Eddies bror Pepsi var här på besök igår, massor med bus och lilla Eddie blev helt knäckt och sov hela natten. Snutte! Just nu ligger han och sover mitt knä så ska passa på att göra klart lite grejer på datorn innan han vaknar igen, då blir det nog full rulle. :)