Minns ni att jag sökte till Strömsholms Ridsports Gymnasium för ett år sedan och åkte ner för att rida ridprov osv? Jag kom i alla fall inte in, låg som sjunde reserv eller något men jag la det bakom ryggen och förstod att jag inte skulle komma in. I tisdags hade jag ett missat samtal, kollade upp nummret och det var från Strömsholm, bara några minuter senare ringde dom upp igen. Det är en tjej som hoppat av och det finns ev. en ledig plats för mig om det fungerar med mina nuvarande studier och om det finns möjlighet att läsa ikapp de ämnen jag missat.

Allt kom som en chock, jag hade lagt allt det där bakom mig och det var på ett sätt skönt att inte komma in tidigare så jag slapp tänka på det. Men nu... Jag har snart gått klart tvåan på teknik, redan gått om ett år och bytta klass tidigare. Sen nu gå om yttligare ett år och hoppa in i en ny klass som redan gått med varandra sen i somras och även flytta 80mil från pojkvän, hundvalp, familj, häst och vänner. Det känns lite svårt.

Skickade i alla fall ett mejl med min studieplan så dom kan se mina kurser som jag har nu och även en fråga som det finns möjlighet att åka ner och träffa klassen och se hur dom jobbar osv. Känns dumt att bara tacka ja och fara, lämna allt här uppe och sen kanske jag inte ens trivs i klassen. Då har jag kastat bort hela mitt liv, fatta flytta 80mil, lämna allt och sen får man inga vänner. Den tanken skrämmer mig.

Jag vill ändå inte kasta bort chansen, det är en dröm, en sak man aldrig mer kommer få vara med om, så jag vill verkligen tänka på det och helt åka ner och se hur deras skoldagar och allt är. Det hade varit tusen gånger lättare om det bara 20mil, då hade jag inte ens funderat. Men nu, det är långt hemifrån, jag går redan en bra grundläggande linje, jag har specialidrotten, jag har pojkvän, hundvalp, familjen. Det är svårt.

Jag vill så gärna.