Igår när vi åkte till stallet för att springa och titta på Bisses hälta så såg jag att han inte riktigt såg ut som han brukade... Först såg jag utslag, såg ut som foderknölar på magen. Men när vi titta närmre bar han svullen över hela magen, speciellt under och hela skapet var svullet. Han hade även liknande nässelutslag över hela kroppen och svullen på huvudet... Han hade ingen feber men var sur och lite hänig...

Moa skrev och sa att han var bättre i morse men fortfarande svullet skap och mage. Han får vila över helgen och blir han inte bra tar vi honom till Boden. Hans hälta är också ett mysterium, men mest troligt och förhoppningvis bara en sträckning då det verkar sitta högre upp, så som han busar i hagen är det ju inte helt otroligt. 

Vi ser helt enkelt efter helgen, håll en tumme för Bissebus.

Livet är som en bergochdalbana just nu... Speciellt i stallet... Bisse har gått från klarhet till klarhet men varannat pass jag ridit de fyra senaste passen så har han känts oren men blivit bättre ju längre passet gått. Men igår vart han jätteknackig när jag travade av på rakt spår ute...

Red för AM i måndags och hon tyckte han var så otroligt fin, fick beröm för fin ridning och Bisses fina galopp. Kändes peppande inför framtiden. Men alltid när det känns som det börjar gå framåt så är det något som bromsar upp och ställer sig ivägen. Ska åka till stallet och kika på honom tillsammans med Moa ikväll. Men han har varken varit varm, svullen, öm eller haft puls, ett enda mysterium... 

Han börjar vara sjukt fin i kroppen också...

Shit vilken helg alltså, både bra och lärorik! Bisse var så fantastisk fin när jag red igenom honom i fredags. Tror på riktigt att det var vårat bästa pass någonsin! Jag har även lärt mig att om det går bra dagen innan tävling så går det dåligt dagen efter. Så jag var beredd på kommande dag...

På lördagen fick jag se en helt ny sida av Bisse inne på banan, han var totalt skänkeldöv. Jag kände redan på första momentet att jag skulle få problem med galoppen... Men trots jag fick driva varje steg med en usel känsla och problem med vänster galopp så skrapade vi ihop hela 61,50% och hamnade på delad fjärdeplats!!! Sjukt chockad blev jag. Men domaren Jenny Thorin skrev: "Synd v.glp, annars en jämn uppvisning. Du rider mjuk, jobba vidare med kvickheten och bjudn. Lycka till!"

Till söndagens klass tog jag ett par runda ponnysporrar och var ganska sträng med honom på framridningen. Helt annan häst jämnfört med lördag. Traven var jag nöjd med, han blev lite orolig i formen då jag red honom i en aningens högre form än lördagen, men vädigt fina poäng i traven ändå! Men ännu en gång problem med vänster galopp... Han tar inte skänkeln till hundra procent och trycker mot innerskänkeln, även om det känns bra innan fattningen blir det bara slängtrav... Så en 0:a, 3:a och 5,5 där på första vänstergaloppen... Det drar ju ner poängen ganska ordentligt. Landade ännu en gång på 61% men med en betydligt bättre känsla så det kändes som en vinst för mig! Speciellt när jag tittat på filmerna, han har en helt annan styrka och form än förra året! Kommentaren till denna klass från samma domare såg ut såhär: "Många fina mom! Jobba med v.glp i övrigt bra flyt. Kan bli ännu stadigare i form och eftergift. Lycka till!"

Nu är årets första start gjord och nu vet jag vad jag ska träna vidare på till nästa tävling. Älskar konstruktiv kritik och positiva kommentarer från domaren. Längtar till utomhussesongen då kommer nog bjudningen också. Men vänster galopp, styrka och kvickheten vi träna på nu, tur AM kommer snart! Sjukt peppad på framtiden! :)

 

Imorgon blir det trimma och checka läget, smörja alla prylar, lägga fram allt, putsa hästen och sen är det tävling på lördag!!! :D

Godnatt! :*

Kommer leva länge på dagens dressyrpass med Qalina. Jag har verkligen hittat min typ av häst, hon påminner så mycket om W och vi klickade redan från första början. Ridit henne på dressyrpassen senaste veckorna och jag har verkligen fallit för ännu ett sto. (Bisse är ett undantag) ;) Men ston är min grej, speciellt dom med lite humör, så har det alltid varit. Listan kan göras lång med alla stonamn som travat genom mitt hjärta.

Åh jag längtar till nästa ridpass och nu börjar motivationen va på topp!

Det gör så ont i mig att säga att jag precis skickade iväg mejlet till Strömsholm att jag tackat nej till min plats på gymnasiet. Men jag är i alldeles för dåligt skick nu för att flytta hemifrån, jag har min älskade valp, min finaste pojkvän, familj, vänner och världens finaste Bissebus här uppe i Norrland. Jag kan inte bara lämna allt och flytta 80 mil, jag skulle gå i tusen bitar. Mamma börjar jobba hemma igen i Maj och jag har snart gått klart andra året på gymnasiet. Kändes alldeles för jobbigt att hoppa in i ettan och gå ännu ett år på gymnasiet när jag redan gått om ett år här uppe.

Det här är det bästa för mig och mitte mående, Strömsholm får fortsätta vara en dröm. Men vem vet vad som händer sen? Kan ju faktsikt söka dit som hippolog eller annat efter gymnasiet, kanske är mer passande då. Men det kan bara framtiden visa. Nu ska jag jobba på att må bra och klara av skolan, bara gå vidare. Just nu står jag bara och stampar på ett och samma ställe.

Men jag kan nu säga: "Jag kom in på Strömsholm!"

Världens finaste pojkvän!<3

Idag vill jag bara stänga av allt och försvinna långt här ifrån. Jag mår illa, har ingen ork, vill bara sova bort hela dagen och hoppas det känns bättre imorgon. Känns skönt att mamma kommer hem ikväll, känns som allt är extra jobbigt när hon är borta. Skulle behövt minst en vecka till med sportlov...

Tur jag har världens finaste Eddie, min bästa vän i alla lägen.