Livet är som en bergochdalbana just nu... Speciellt i stallet... Bisse har gått från klarhet till klarhet men varannat pass jag ridit de fyra senaste passen så har han känts oren men blivit bättre ju längre passet gått. Men igår vart han jätteknackig när jag travade av på rakt spår ute...

Red för AM i måndags och hon tyckte han var så otroligt fin, fick beröm för fin ridning och Bisses fina galopp. Kändes peppande inför framtiden. Men alltid när det känns som det börjar gå framåt så är det något som bromsar upp och ställer sig ivägen. Ska åka till stallet och kika på honom tillsammans med Moa ikväll. Men han har varken varit varm, svullen, öm eller haft puls, ett enda mysterium... 

Han börjar vara sjukt fin i kroppen också...