Friday

Full rulle hela dagen, barbacka jogg med Bisse ute i skogen före lunch. Lunchade med mamma på stan och sen bara hem och byta kläder för att sedan gå över till jobbet. Har varit sjukt jobbigt då jag verkligen inte har haft tid för Eddie idag, han har ju varit med mamma men han ser så otroligt ledsen ut när jag lämnar honom hemma. Det gör verkligen ont i mammahjärtat...

Bisse var kalasfin idag! Han har några knölar under sadelläget. Känns som foderknölar typ men samtidigt lite som irriterade hårsäckar... Men han verkar inte störd vid ridningen i alla fall, han frustade massor, var galet pigg men höll sig ändå på mattan och var kontrollerbar. Han brukar mest slamsa runt när han är pigg men nu kunde jag ta vara på energin på rätt sätt. Jättefin i munnen och joggade fram över allt i en lång och låg form. Han har inga snösulor och får styltor efter en stund så jag vågar inte "rida på" så mycket, mer att han får hitta sin egen balans och sen kan jag flytta honom lite för skänkeln osv. Han var verkligen trevlig, tänk om han var såhär jämt! Han var värld alla morötter i världen!

Nu ligger jag i sängen och ser på youtube, borde sova nu så jag orkar jobba imorgon och hålla igång hela kvällen... Men jag fastnade lite i tankarna, det är på kvällarna när jag kryper ner själv i sängen som det är jobbigast... Det är då verkligheten kommer ifatt och jag inser hur mycket jag saknar honom. Vissa dagar är det jobbigare än andra och det är en sån idag... Jag undrar hur lång tid det kommer ta för mig att gå vidare mentalt. Jag fattar ju att jag måste det men det känns lite som hjärnan spelar en ett spratt hela tiden, alltid är det något som river upp gamla sår. Det här såret sitter så otroligt djupt i hjärtat och det gör så ont när det rivs upp lite grann... Bara låta tårarna rinna, torka bort och kämpa vidare. Det är som när man inte kan låta bli att klösa bort skorpan på ett sår och när man väl gör det så ångrar man sig och blodet bara pumpas ut, sen läker det igen rätt fort. Ganska exakt så det är med alla känslor för mig just nu, när det kommer så kommer det ordentligt... Let's cry...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0