Det har blivit en så himla stor press och stress runt allt vad det gäller tävling och träning. Stressen att komma upp i klasser fortast möjliga, man vill sååå himla gärna att det ska gå bra, sen när det går dåligt blir man bara besviken och det är inte alls kul. Men i själva verket håller vi ju på med hästarna för att vi tycker att det ÄR kul, det är våran hobby. Både vi och hästarna är levande varelser, vi är inga maskiner och det går faktiskt inte alltid som man tänkt sig. Dom dagarna, då måste vi verkligen tänka tillbaka på varför vi faktiskt gör det här.

Jag är nästan glad att hon sa som hon sa och att vi hittade problemet varför Bisse reagerade så starkt som han gjorde. För nu kan jag verkligen släppa denna stress och press att vi måste göra det bra, eller att jag måste göra det bra. Jag är så självkritisk och dömer alltid mig själv, även om jag får beröm tar jag inte åt mig, jag skäms nästan när någon säger att jag är duktig. 

Men nu ska jag verkligen låta det ta tid, känna efter, är jag redo mentalt för det här? Är jag inte det så ska jag inte göra det heller, man förstör bara för sig själv.

Nu har jag avanmält mig inför helgen. Bisse har ju ont i ländryggen så jag skuller hur som helst inte starta, men jag har avanmält mig av mina personliga skäl, för jag är inte redo även om jag kan göra det med ett bra resultat.

Åter igen, det är en hobby, en livstil och vi gör det för att det är kul. Ingen ska tvinga oss till något som vi inte vill och det tar den tid det tar, inget lönar sig om man stressar!