Min storebror kommer med sin bil ikväll så det blir att rida i mörkret istället. 

Det började med Eddie. Jag har haft en så otroligt bra magkänsla efter operationen, men jag fick ett litet slag i magen... Han högra knäskål ligger inte så stilla som vi hoppats på. När han ligger på sidan så ligger den på plats och går inte heller att provocera den ur läge. Men efter han fått laserbehandlingen så kändes Tomas på knäskålen när Eddie stod upp och då gick den att provocera ut läge... Jag hoppas och ber till gudarna att det endast är för att han är så svag i musklerna och när han står upp så blir muskeln slapp och inte riktigt håller knäskålen på plats. Svårt att säga... Jag hade verkligen hoppats att det skulle vara helt bra efter fyra operationer, två på varje ben... Vänster sitter knäskålen som sten i alla fall.

Efter det åkte vi direkt till stallet där Anna behandlade Bisse. Han fick "diagnosen" spända muskler. Alltså all muskelatur från huvud till hov var ovanligt spänd. Svårt att säga vad det beror på, kanske foderrelatetat. Vi ska massera, rida och stretcha nu fram över med många skrittpauser så koppen och musklerna får återhämta sig. Försöka rida övningar där han verkligen arbetar genom hela kroppen. Blir det inte bytte ska vi prova ge honom magnesium.

Allt kommer förhoppningsvis bli bra tillslut men allt känns långt borta nu. Blev himla sugen att tröstshoppa nyheter från hööks men jag är bokstavligt pank efter alla Eddies operationer... Det här halsbandet och kopplet i brunt läder med gulddetaljer var otroligt fint och inte alls för dyrt och båda två fanns i dom minsta storlekarna. Nästa månad kanske...

Blev lilla Ida som jag fick träna med ikväll, precis som jag trodde. Vi fortsatte med samma fokus som förra veckan, ta ridningen "steget längre". Hon kan i stort sätt allt, väldigt välriden! Men hon tuffar gärna på i ett lagomt tempo och tycker det är riktigt jobbigt att vinkla hennes låååånga bakben. Hon har fina gångarter men det krävs lite extra ridning för att plocka fram dom, nummer ett är att hon ska ha ett litet friskare tempo i traven så att man sedan har något att använda sig av. Så hela framridningen red jag henne bara fram för skänkeln, tog hon inte den var jag på henne lite, men det behövs inte mycket för hon är så himla lydig och vill göra rätt. Tillslut när hon förstår att det är faktiskt är arbete så kommer hon igång riktigt bra!

Galoppen är väldigt svår för mig då jag är lite för stor för henne och det är otroligt svårt att komma ner och sitta på bakbenen när hon är så liten. Hon behöver det också då man får lite nedförsbacke känsla annars. Men sista högergaloppen var faktiskt riktigt bra!! Stor skillnad från tidigare. Hon kämpade på bra och vi båda fick svettas lite. ;)

Det har blivit en så himla stor press och stress runt allt vad det gäller tävling och träning. Stressen att komma upp i klasser fortast möjliga, man vill sååå himla gärna att det ska gå bra, sen när det går dåligt blir man bara besviken och det är inte alls kul. Men i själva verket håller vi ju på med hästarna för att vi tycker att det ÄR kul, det är våran hobby. Både vi och hästarna är levande varelser, vi är inga maskiner och det går faktiskt inte alltid som man tänkt sig. Dom dagarna, då måste vi verkligen tänka tillbaka på varför vi faktiskt gör det här.

Jag är nästan glad att hon sa som hon sa och att vi hittade problemet varför Bisse reagerade så starkt som han gjorde. För nu kan jag verkligen släppa denna stress och press att vi måste göra det bra, eller att jag måste göra det bra. Jag är så självkritisk och dömer alltid mig själv, även om jag får beröm tar jag inte åt mig, jag skäms nästan när någon säger att jag är duktig. 

Men nu ska jag verkligen låta det ta tid, känna efter, är jag redo mentalt för det här? Är jag inte det så ska jag inte göra det heller, man förstör bara för sig själv.

Nu har jag avanmält mig inför helgen. Bisse har ju ont i ländryggen så jag skuller hur som helst inte starta, men jag har avanmält mig av mina personliga skäl, för jag är inte redo även om jag kan göra det med ett bra resultat.

Åter igen, det är en hobby, en livstil och vi gör det för att det är kul. Ingen ska tvinga oss till något som vi inte vill och det tar den tid det tar, inget lönar sig om man stressar!

9grader i skuggan, då är det inte helt omöjligt med 14grader i solen, vi njuuuter!☺️☀️

Sen är jag som vanligt sjukt självkritisk och tar på mig allt... Tänker i huvudet "Hur kunde jag över huvud taget vara dum nog sitta på honom?" Men så får man inte tänka även fast jag inte kan låta bli... Jag visste ju faktiskt inte... Men då börjar det att jag visiterar honom för dåligt i huvudet istället. Hatar att alltid ta på mig allt även fast jag inte ska, jag mår så otroligt dåligt över det...

Förhoppningsvis är det bara en överansträngning eller att han har sträckt sig, Anna kommer i alla fall och tittar på honom på torsdag så då får vi nog svar på frågan.

Älskade fina häst...

Att åka från Djurkliniken med koppel och täcke i handen, utan hund... Det är fruktansvärt jobbigt, speciellt att inte veta hur det går för lilla Eddie under operationen. Jag ber till gudarna att det är fjärde gången gillt nu och att han får vara frisk och må bra efter det här.

Onsdag idag, vilket brukar vara en soffdag för mig om jag inte jobbar, vilket det kommer bli, fram till middagen i alla fall! Igår var det tisdag och då har vi ju träning med tävlingsgruppen och det stod hoppning på schemat. Jag fick äran att rida finaste och gulligaste lilla Ida igen, spännande att prova hoppa också! Men det gick alldeles utmärkt, hon är så himla försiktig och klok, tittar lite försiktigt och smyger fram, utan att stanna tar hon sig över på bästa sätt. Tycker verkligen om henne! Dock är hon ju C-ponny så känner mig aningens stor på henne.

Efter ridningen var det hem, duscha och äta för att sedan jobba några timmar på Statoil. Jobbade till 00:15, hade lite svårt att sova och därav rätt matt idag... Men det gör inte så mycket när man missat 3,5 timmar TV-tittande under gårdagen, så jag har det jag gör i soffan, men jag klagar inte för det! :D

Ikväll ska jag även rida för Elin för första gången med Bisse, ska bli riktigt spännande! Red ju Elins häst Pelle lite i somras medan hon var gravid, så då fick jag ju i stort sätt privatlektion varje gång eftersom Elin var med. Men nu kommer hon ut till oss i Innervik varannan vecka, sen rider jag och Moa varannan gång. Så ska alltså rida för henne en gång i månaden ett tag fram över. Sen i helgen kommer AM igen så då blir det ännu mer hårdträning!

Förutom det är det tävling om mindre än två veckor, alltså inte nu till helgen men nästa. Ska jag vara ärlig känner jag mig ganska nervös... Längesen jag tävlade nu och känner att jag inte riktigt har koll på hur det kommer gå och när jag inte vet eller inte har koll på allt blir jag nervös. Vill så gärna att han ska ha humöret på rätt sida och göra bra ifrån sig. Sist vi tävlade inomhus för ett år sedan var han inte alls på rätt humör, men jag spekulerar i att han hade hovbenssprickan redan då och därav inte ville samarbeta. Aja, sänka kraven och gå in och ha kul så kanske det känns bättre, även om jag vill visa upp hans bästa sidor men då måste han vara med mig till 100%. Brukar inte vara nervös på det här sättet annars så det är som en ny grej för mig.

En bra dag vände precis och det fantastiska humöret tog en hård smäll mot golvet... Det var inte vad jag behövde eller väntade mig idag...

Tidigare har jag varit på ridhuset och kikat på kurs, även hunnit trimma dressyr med en av ridskolans ponnyer, lilla Lady som jag red förut. Kul och hon skötte sig bra!

Nu ska jag bädda ner mig ensam med Eddie framför TVn tills jag ska åka och hämta mamma som slutar när mello börjar. Hoppas ni har en bättre kväll.

Bästa Moa och Bisse var bäst idag, värme verkligen i hjärtat! Det vart som plötsligt ett samband mellan hoppningen och dressyren, han satt ihop, var följsam och samtidigt räckte det som! Jag ska egentligen inte säga det men nu händer det grejer! Peppar peppar ta i trä, annars är han väl halt imorgon. ;)

Print från film på Moa och Bisse!

Fem olika foder, något borde ju falla honom i smaken tycker man!?

...fyller lilla Eddie idag. Fyra kan innebära många olika saker och i vårt fall är det inte en så positiv siffra... För igår bokade vi tid för Eddies fjärde operation... Så otroligt tungt och jag tar självklart på mig skulden även om jag inte borde, ett slag i magen är precis vad det känns som, han förtjänar inte det här... Vi trodde verkligen att det var på rätt väg nu... Den 11/3 är det dags för lillkillen att sövas och genomgå sin fjärde operation och den andra i högra knäet. Förlåt min vän för att just du måste genomgå det här... Men jag ber till gudarna att det blir helt bra den här gången, fjärde gången gillt.