Skrev detta inlägg igår innan min dator gav upp, därför publiceras det nu en dag senare.

Jag kan inte förklara hur det känns att må dåligt på det sättet jag gör... När någon frågar på vilket sätt jag mår dåligt vet jag aldrig vad jag ska säga, brukar förklara det som att jag är hungrig, har det där suget i magen men det blir oftast värre när jag äter. Ibland är det mer som en krampaktig känsla.

Det var länge sen jag mådde dåligt nu, det har blir så otroligt mycket bättre sen jag bytte medicin. Men idag slog det om rätt ordentligt och jag kände hur energin bara drogs ur mig och ett illamående steg från magen. Just det där när energin sugs ur en är svår att beskriva. Det finns ingen vilja till nått, helst av allt skulle jag vilja sitta och stirra in i väggen, skolböckerna finns det inte en tanke på att öppna.

Känns som ingen förstår när jag säger att jag inte vill gå till skolan. Visst jag tjärnar timmar och det är bra om jag bara kan vara där och försöka lyssna, jag vet. Men det är verkligen inte kul, jag kommer inte ihåg vad som sägs på lektionerna och tiden går förbannat sakta. En timmas lektion kan kännas som tre, eller en halv skoldag.

Kanske är helt ointressant för er, men jag kände att jag behövde skriva av mig lite, tömma mig på ord. Ord som egentligen nästan inte finns, allt snurrar i mitt huvud men det är svårt att plocka fram och förklara. Även fast jag verkar så lat och trött ibland så går min hjärna alltid på högvarv, jag kan inte sluta tänka. Jag behöver ett långt sommarlov där jag bara kan (försöka) slappna av.

Jag tror jag aldrig kommer kunna förklara hur det känns när det är som värst.