Som grädden på moset på allt illamående är det idag ett år sedan Wendy var i Timrå på återbesök. Vi fick veta att hon mest troligt aldrig skulle bli bra igen då hon svarat ytterst lite på behandligen... Det var både skönt och oerhört jobbigt eftersom vi samtidigt fick svar på alla frågor varför hon var som hon var. Världens finaste Wendy... 

Det blir en tung dag idag, stressen, illamående, mamma åkte till Härnösand och jobbiga minnen på det. Jag ska försöka bita ihop och åka till stallet ikväll för att få tänka på lite annat...