Huvva vad det är jobbigt att leva vidare ibland och det går inte en dag utan att jag tänker på mina änglar... Idag är det bara fem månader sen vi sa farväl av Wendy, känns som en evighet... och i september är det två år sedan värsta dagen i mitt liv när min älskade foderponny Baronessa lämnade oss. En kombo mellan dom här hästarna hade varit de absolut bästa, Wendys storlek och gång, Nessas lugn och syn på hinder för hon var världens finaste att ha med sig och den bästa och tryggaste häst jag någonsin hoppat. Men Wendy är min typ av häst, passade mig som handen i handsken och perfekt stor. Många fina minnen med dom här två...

Baronessa, blandade bilder från vårat sista år tillsammans...