...sen jag såg min älskade vän en sista gång. Även om det känns som man kommit förbi den värsta sorgen så finns det dagar när man gråter lite extra, dagar när det gör lite extra ont i hjärtat. Hon var verkligen min bästa vän, vi var ofta ovänner och ville olika, men vi lärde känna varandra bättre än jag någonsin känt någon. Sista året visste jag precis när hon tänkt göra si och så, såg allt i hennes ögon och kände det när jag red henne. Därav tog jag det jobbigaste beslutet i mitt liv att låta henne gå vidare, vi hade lärt varandra allt vi kunde och vi skulle inte komma längre om det fortfarande skulle kännas kul. 

Jag kan bara tacka henne om och om igen, vara glad för att jag fick chansen att lära känna henne, vara glad för den tid vi hade och minnas alla bra stunder vi hade tillsammans. Det är ett stort tomt rum som hon lämnat efter sig och jag är nog inte den enda som känner så. Jag saknar henne mer och mer för varje dag, jag önskar verkligen att jag hade haft möjlighet att köpa henne och ha kvar henne livet ut... Världens finaste Baronessa..♥