Red ut med W igår och hon kändes hur bra som helst. Red förbjudna och hon lyssnade på alla förhållningar och var bara bäst! Sen red jag ner på ängarna och skulle galopper upp för en, men då var hon stel som en pinne istället och vi båda stannade upp och såg en älg på ängen bredvid. Kände hjärtat genom sadeln på stackars W som inte förstod nått... Vi kikade lite på den innan vi vände hem.

På vägen hem var det dock den mest fluffiga traven jag varit med om! Hon låg på som bara den, blåste upp sig och skyggade för allt. Så när jag kom tillbaka avslutade jag lite på banan bara för att hon skulle tagga ner. Hon var såååå bra! Perfekt i handen, rörlig, flyttade för skänkeln, lydig för sätet, osv. Hon bara frustade och grymtade hela tiden och gjorde allt jag bad om. Längtat mer än ni kan ana för den känslan! Gav mig efter 5-10min på banan, så himla nöjd jag var, lever på känslan än!

Ikväll ska jag göra iordning allt inför tävlingen så det bara är att knoppa imorgon och sen ska jag rida för Hanna. Perfekt, hoppas verkligen att känslan sitter kvar från igår, då kan det inte bli så mycket bättre!