Tänka sig, att idag har det gått ett helt år sen jag träffade denna underbara varelse för första gången, ett helt år sen jag satt på hennes rygg för första gången. Första intrycket jag hade var att hon var överbyggd, stod väldigt mycket i nedförbacke. Hästen jag provred innan var likadan men inte alls något för mig, nästan så att jag tänkte ge upp direkt. Moa var supergullig, snäll, red lite i skritt och trav innan hon frågade om jag ville prova henne. Hon såg inte så märkvärdig ut men jag tänke att hon kunde ju ändå få ett försök.

Kände direkt att hon var riktigt känslig, både för hand och skänkel, blev man för stum själv blev hon stum tillbaka. Efter jag känt på skritten, travade jag lite och det var inte alls som jag trodde. Det fanns där, jag kände det, det där lilla extra, men hon var så svag. Galoppen var värre, hon var väldigt svår och stretig, inte alls speciellt villig att arbeta på tygeln. Men jag var nöjd!

Mamma sa: "Är du verkligen säker?" Men jag kände det, hon hade det jag ville ha. Det syntes inte, men jag visste det, det kändes!

Idag undrar jag hur jag kunde falla för den hästen hon var, stötig i galoppen, jag kunde inte sitta ner på henne utan att jag störde henne, rädd för det mesta, minsta lilla ljud reagerade hon på. Hon kunde dra iväg när som helst, var som helst. Men jag visste att det fanns där. Idag vet jag att det finns där! Att få 8or på våran första tävling fick jag mitt godkännande. Känna varje steg i den där mellantraven med känslan att bara flyga fram.

Trots alla motgångar har vi tagit oss massor med steg framåt. Det bästa steget är nog kontakten med henne, hon är som en hund, lite skeptiskt ibland, men inte alls det där stressade stoet som vänder rumpan till och visar vitögat för att hon är osäker. Nu är hon snarare lite för på, hur mysig som helst, när hon nosar en i håret och blåser varmluft i nacken så gåshuden reser sig över hela ryggen. ♥

Vi är inte riktigt där, men vi är en bra bit på vägen. Den dagen när allt sitter, när hon litar på en även om ett flygplan försöker förstöra våran bästa ritt någonsin, den dagen när hon inte bryr sig om något annat och bara fokuserar på ryttaren. Den dagen kommer hon vara i toppen, det lovar jag!

Världens finaste Wendy!