Hade ett möte idag på skolan om min utbildning, mående och frånvaro... Mest troligt ska vi pausa där jag är nu, gå matematik 2c och fysik med ettorna efter jul och jobba ikapp det jag fått F på och missat. Förhoppningsvis få högre betyg än E. Sen även fortsätta med stöd engelskan så jag får godkänt i åtminstonde engelska 5.

Sedan har jag massa alternativ. Ett är att börja om tvåan då till hösten när ettorna börjar. Vilket känns lite tungt då jag inte alls är sugen på teknikprogrammet just nu, och jag är verkligen inte sugen att börja om på nytt med en helt ny klass osv.

Sen började de prata om folkskola, att jag kunde börja på t.ex. Solvik och gå mer media inriktat då det är lite lägre tempo och man får jobba mer i egen takt. Dock känns det lite jobbigt att pendla till Frostkåge varje dag. Det var i alla fall ett förslag.

Jag bröt ihop rätt ordentligt, bara av tanken börjar jag gråta. Att hamna ett år efter alla mina kompisar känns mest, det är otroligt jobbigt. Jag har svårt att ta mig in i nya grupper så en ny klass kändes mest meningslöst. Sen när man gått halva tiden på gymnasiet känns det rent ut av piss om jag ska gå om ett år. När jag nu har 1,5år kvar blir det helt plötsligt som att börja om ettan igen...

Resten av dagen har bestått av huvudvärk, massor med tårar och sömn. Blir så himla trött av allt. Men mitt i allt vände det. Jag hittade en egen lösning, om det skulle gå skulle jag få en helt annan glöd. Dock finns det en ganska stor jobbig broms i det hela.

Sveriges största ridgymnasium, Strömsholm! Ville söka i nian men kände att jag inte ville flytta hemifrån som 16åring. Men jag fyller 18år i sommar och känner mig mer motiverad att komma bort och få en nystart. Kollat lite på gymnasieprogrammet och det verkar rätt vettigt. Matematik 1a t.ex. känns som man ska kunna det bakvägen. Sen är det bara engelska 5 inte engelska 6, dock lite samhälls osv men det kan man ju leva med och massor med hästkunskap! Men min broms mamma, pappa, storbror, Mattias och alla kompisar... Vet att de skulle stötta mig för att jag ska må bra, men det känns ändå oerhört tungt att inte ha dom i närheten.

Jag har tänkt vidare lite och om det går att söka ska jag göra det. Kommer jag in och får göra ridprovet skulle jag prova och klarar jag det får man väl avgöra det då. Just nu är det de ända som skulle kännas roligt. Vill bara bort från all den hemska matten och fysiken.