Helt sjukt vad jag vill träna... Minns fortfarande känslan från detta pass, ännu en sten lossnade och hon flög fram i galoppen, jag hade hela hästen framför mig och allt kändes så rätt. Hon var inte bara en häst, hon var den perfekta läromästaren för mig. Så mycket hon lärt mig, så många nya känslor som jag inte vetat fanns tidigare. Något som dock gjort mig ännu mer kräsen, det där lilla extra.

Att hitta något som kommer ersätta henne kommer ta tid. Släppa taget och lita på att det blir bra. Känns som jag bara vill att det ska vara där nu, men ändå vet jag att det är en lång väg att gå ännu en gång. Bara det jobbiga kvar, att gå vidare, jag har gjort det förr och då går det att göra igen. En dag ska jag vara där igen, med den gnistan, gäller bara att hitta den.