I exakt tre år, en månad och sjugofyra dagar har jag fått chansen att rida och låna en underbar ponny vid namn Baronessa. Ett fuxsto på 148cm, född 1995, import Holland, sne vit bläs över vänstra näsborren framifrån, en vit halv kotrand på vänster bak.

"Började rida denna ponny 31 Juli 2009, minns att jag skrittade henne från stallet där hon stod till Torpet i Bureå där ridbanan är. Kortade tyglarna och hade hennes öron framför ögonen i några varv, där efter tog vi på gramanen och jag minns hur fin jag tyckte hon var. Fick prova hoppa några skutt, vilken känsla, en riktig hopponny! Kär från första början, det här var en ponny för mig!

Redan två dagar senare red jag henne för första gången som "medryttare", började rida henne en gång i veckan, samtidigt som mamma red en häst i samma stall. Började träna allt mer för tränare och efter några månader började jag rida henne två gånger i veckan osv.

Våren 2010 red jag henne nästan tre gånger i veckan, började rida henne utan graman och startade min första klubbhoppning på höjderna 50- och 70cm. Vilket resulterade i 12fel och en massa tidfel i 50cm då jag la volter och styrde in i väggen för att jag inte fick stopp på henne. 70cm kom vi tvåa men jag gjorde inget annat än att bromsa och styra, fort gick det kan jag lova!

Sommaren 2010 red jag henne i stort sätt varje dag, var med på träningsläger, startade mina första tävlingar i både dressyr och hoppning. Allt med godkända resultat. Jag älskade ponnyn mest av allt trotts vi delade många jobbiga stunder tillsammans!

16 December 2010 lyckades jag äntligen övertala mina föräldrar att ta Nessa på foder och flyttade henne till Skellefteå Ridklubb. Då började vi träna på riktigt, började träna för tränare en gång i veckan och tog raska steg framåt.

Sommaren 2011 knep vi vårat mål med dressyren, rida över 60% redan första tävlinge lyckades vi med det, inget att klaga över om jag får säga det själv! Tävlade även lag i div.2 där vi slutade 2:a och denna sommar debuterade jag även 95cm, där vi red omhoppning på 1m och slutade på en 5:e plats trotts att jag hade 4fel med mig.

Hela vintern 2011-2012 var bara en massa skoj! Tolkade med mina bästa vänner, var ute på en mängd härliga uteritter i pudersnö och annat.

Våren 2012 debuterade vi 1m hoppning, Nessa hoppade som en gud, flög över alla hinder dock klant som jag är glömde vägen till näst sista i omhoppningen och la en stor volt och drog på mig 5fel. Även fast jag lyckades med detta kom vi 3:a av 5 placerade!

Efter detta började det sakta trappas neråt för oss och vi gick för en svag lutande nedförsbacke, men innan den var slut lyckades vi vända om och ta vägen uppåt ännu en gång, denna gång som slutade i Luleå förra helgen där vi nollade två klasser av tre på en helg. Att göra en sån come back efter att knappt ta oss runt en 90 bana då det inte fanns någon vilja, den come backen måste vara den bästa någonsin!"

Nu är vi där vi är idag och det är dags att avsluta det här underbara jag fått turen att uppleva med denna ponny. Under dem här 3åren har jag aldrig varit lyckligare än vad jag varit under den tiden. Men jag har verkligen fått uppleva det så kallade ponnytiden. Det har jag ingen tveka om, jag ångrar inte ett enda steg jag tagit med denna ponny, det har varit underbart!

Sedan den första dagen tillsammans har så sjukt mycket hänt, vi har tagit oss till slutet där inget kan hjälpa oss vidare längre och idag är Nessa 17år och har gått igenom så sjukt mycket och vi beslutade oss för att ta steget vidare och lämna tillbaka min superfina foderponny som hjälpt mig från klubbnivå till lokal LB hoppning och LA:1 dressyr, lärt mig så sjukt mycket jag aldrig skulle lära mig på någon annan. Denna ponny är värd allt i mina ögon, men alla sagor har ett slut och detta är slutet på våran saga, vi har endast några timmar kvar tillsammans, vilket jag inte hade en aning om för några dagar sedan.

Allt denna ponny har gett mig är bara att tacka för... Trots jag många gånger skrittat hem på långa tyglar av illska, med tårar som rann ner för mina kinder som nu slutat med glädjetårar innan jag ens hunnit hoppat sista hindret i omhoppningen. Fått rida ett sista ärevarv på våran sista hopptävling med tårarna brännande bakom ögonen och tänka att jag älskar den här ponnyn. Att lyckas med det alla trodde var omöjligt, att gå mot allas ord och kämpa för min vilja och lyckas med den "omöjliga" ponnyn och det har jag nu gjort. Den känslan kommer ingen någonsin ta ifrån mig. För den kommer alltid att stanna i mitt hjärta, tillsammans med ponnyn som jag alltid kommer att älska.

Tack för allt min fina underbara bästa vän, någon dag ska vi ses igen, någon dag, du allt jag någonsin önskat, du är en på miljonen!

2009

2010

2011