Helt sjuk ändå, tänk snart är redan månad nummer fyra över, känns som det var igår vi var i hemavan och firade nyårs. Men icke det! Idag är det torsdag och det är dressyrträning på schemat. Två veckor sen sist då jag valde att inte vara med förra veckan, varit så otroligt mycket dressyr för Bissebus på senaste så förra veckan blev en mysvecka, så nu får vi ta tag i våra problem igen, inte för att direkt finns några problem för honom, mer för mig. Hehe... Det är svårt att utbilda en häst till MSV när man inte ens själv ridit medelsvår dressyr tidigare. Nog har jag ridit rörelser men aldrig rent tävlingsmässigt. Otroligt roligt men väldigt svårt samtidigt. Nu kan inte jag bara sitta där uppe och åka med längre, nu börjar det verkligen krävas styrka, balans, rörlighet och korrekthet hos mig också!

Har träffat en bra vän som också har hund, så vi har börjat prommenera långprommisar så fort vi får tid. Sen har hon även gymkort och då är det väl tanken att jag ska lyckas åka dit och prova på. Precis vad jag behöver men då ska man ju lyfta sin lilla rumpa från soffan också. Kanske börja äta lite mer hälsosamt också.

Tanken för Bisse är ju träna på allt vad MSVC har att erbjuda, öppnorna går fint för det mesta, jag måste bara komma ihåg att fortsätta rida framåt och inte tänka för mycket på själva rörelsen. Slutorna är däremot betydligt svårare... Trodde en kort häst skulle ha det lättare än en lång, men icket. Att ta in den där bakdelen och "böja kroppen" där bakom sadelläget är sååå otroligt jobbigt. Korta sekvenser och ofta måste vi träna på det. Samma med bakdelsvändningarna, dom har ju redan kommit i LAn, men att vinkla och sätta under bakdelen, samtidigt behålla ställning, bogarna på plats och bjudning, såå svårt. Sen enkla byten börjar sitta, men jag får bara göra ett, sen tror han att han vet vad han ska göra och blir lite för laddad för sitt eget bästa. Förhoppningsvis kanske debutera till hösten om inte mirakel sker och han kanske redan är redo i sommar. Han är ju mycket bättre utomhus, så vi ser! Vi tar det som det kommer! :)

Nu ska jag laga lite middag är tanken och sen hänga tvätten innan det är dags för att åka iväg på träning. Mattias ska åka och kika på bilar efter jobbet så han kommer nog inte förns senare. Men men, vi hörs! :)

Nu har jag i alla fall äntligen en lång helg framför mig, ska inte jobba förän på tisdag igen! Nästan inga planer har jag heller, skönt, men är rädd att jag kommer bli lite för lat, hehe... Ska verkligen försöka ge mina käraste pojkar lite extra uppmärksamhet, det förtjänar dom!

Nu... skalla kudden, godnatt!

Fräschat upp håret med en toning också!

Trodde jag tagit till med god tid men det vart nästan tajt att hinna äta lunch också... Tur jag hade med mig Matilda som köpte en macka vi kunde dela på!

Knoppad och klar så red jag fram på en fin häst, han är nästan alltid fin på framridningen. Brukat till och med vara finare än hemma nästan! Väl inne på banan styrde jag runt och försökte trycka på men ändå hålla honom på mattan. Det är lätt att han blir lite övertänd och då funkar inte halvhalterna längre. Fick små missar på slutet, att han bröt av tidigt i slutet på mellangaloppen och kunde inte stå still i halten. Tänkte direkt att det skulle dra ner hela procenten men ändå red vi ihop 69,33%!!! Tänk om vi bara kunde göra dom sista grejerna bra så hade vi kanske kunnat rida på 70% för första gången! Aja, slutade väldigt bra ändå, ledde hela klassen tills våra klubbkompisar som startade sist slog oss med drygt 1%, så Skellefteå på topp, det är inte illa.

Var så nöjd över Bisse i första klassen så ville helst åka hem och inte rida mer. Jag gillar att ge mig när det känns bra! Men jag sadlade igen och red fram till LAn på en lite tröttare häst. Tog en motivationskäpp till hjälp på framridningen för att väcka hans höger bak. Var rätt tungt i vänstergaloppen framför allt. Försökte bara andas själv och få honom att svara på hjälperna. Vi kom runt med en hyffsad känsla, tänkte mig typ 62% men slutade på 66,43%! Han kan verkligen förvåna mig lilla ponnyn! Som inte det var nog så lyckades vi vinna den klassen!!! Hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att vi skulle vinna med det motståndet som vi hade. Många väldigt fina hästar och duktiga ryttare var med. 

På söndagen kände jag direkt att det skulle bli en tung dag... Bisse var väldigt trött i kroppen men jag tänkte att har vi åkt hit kan vi ju i alla fall rida en sista klass. Tungt var det och känslan var inte alls på topp, bakdelen var inte alls med och skänkelvikningarna dög inte alls 5,5 och kofficienter, ingen bra kombo... slutade på 63%, kändes som vi skulle sluta under 60% hehe... Klapp på hästen i alla fall, han hade kämpat så bra!!

Ska nog bara rida endagars ett tag framöver, njuta av att han tar för sig och tycker att det är kul och jobba med styrka och kondition i sommar sen kan man prova rida tvådagars i höst igen. Känns onödigt att rida dag två om det bara ska kännas tungt!

Stooor guldstjärna till hästen hela helgen och speciellt lördagen!! Vem hade kunnat tro att vi skulle vinna en LA såhär tidigt på sesongen, lär väl aldrig hända igen, haha! ;)

Vill ni se lördagens ritter så ligger dom ute på min youtubekanal, sök på Tove Söderström så borde ni hitta! Kan nog lägga ut dom här så småning om också. :)

Ikväll är det även torsdagsträning, för mig även genrep inför helgen. Så lägga bort sporrar och spö, hoppas på en häst som tänker framåt med en positiv inställning till träning. Nerverna kryper sig på men det ska inte få stoppa oss, heja Bisse! 

Jag tänker jämt och ständigt på detta ämne, kanske inte så konstigt för det finns så otroligt många som känner stress och press runt omkring mig nu. Jag har själv varit där, i skolan och därav tog jag steget och hoppa av innan det spårade ur totalt, ingenting var kul längre på den tiden, så jag vet hur det känns, tro mig!

Det jag dock tänkt skriva om handlar just om ridsporten... När jag var yngre och red ponny då var det inte alls som det är nu, man var duktig vilken klass man än red och vilken procent man än fick. Men idag är man livrädd när folk sitter på läkaren för man vet hur mycket skit som snackas bakom ryggen på än. Jag tycker det är så himla tråkigt att dom som är sjukt duktiga verkligen far illa av det här och tappar intresset mer och mer... Det är dom som inte ens vill tävla hemma för att man känner så himla många som tittar på och är rädd för vad dom ska tycka, tänka och säga...

Jag har precis tagit mig ur den här prestationsångest delen, fick till och med beröm av AM i helgen för att hon tyckte jag hade utvecklats så himla mycket mentalt. Jag har insett att det faktiskt inte går att vara proffs jämt och det tar tid att bli bäst. Jag har själv ridit i snart 15år och nu tycker jag att det känns helt sjukt att jag faktiskt kanske kommer rida min livs första MSVC i år. För bara att halvår sedan debuterade jag LA och det kändes som jag aldrig kom framåt, att jag bara stod och stampade på samma ställe och jag bara dög när jag levererade bra resultat. Men jag kan inte trolla och det kan inte min häst heller, vi alla är olika individer och det tar olika lång tid för oss alla att lära oss saker och vi måste FÖRSTÅ det!!! För att lyckas måste vi förstå varför vi hamnar på botten ibland, varför hästarna kanske inte gör som vi vill jämt.

AM sa till mig för ett halvår sedan när jag var på botten mentalt att jag måste vara glad över dom små sakerna som faktiskt är bra och bara analysera över hur jag kan göra dom sämre sakerna bättre. Försöka tänka mer framåt hela tiden, hur ska jag göra nu och vad ska jag göra för att lyckas nästa gång. Inte bara tänka att allt är dåligt.

Jag har också fått träna på att sluta bry mig om vad andra tycker och tänker, för det var en period när jag bara dög när jag hade fått bra procent på tävling. När jag hade dåliga procent då vart jag nästan ignorerad. Såklart att man känner sig värdelös då!?!?!? Fick dom här vibbarna både av tränare, lagkamrater och kompisar... Men idag har det här gjort mig starkare på många sätt, dock har jag väldigt svårt att ta emot beröm när det faktiskt har gått bra nu. Jag går istället in i mig själv och svävar på moln inom mig även om det kanske inte syns på utsidan. Det blir bättre, men jag har svårt att säga tack även om jag egentligen kanske bara skulle vela kasta mig runt halsen på den som faktiskt kommer och säger positiva saker hela tiden. Tack till er om ni läser det här som faktiskt brukar komma fram och säga alla fina saker. Ni vet nog vilka ni är! Fortsätt med det och även dom som det går dåligt för kan behöva höra någon liten sak som faktiskt gått bra!

Vi måste veta att det är okej att gråta, det är okej att vara missnöjd, det är okej att vara sämre än någon annan men det är INTE okej att frysa ut någon bara för att det går lite sämre för den. Ställ frågan "Hur tyckte du att det kändes idag?" och lyssna på vad personen har att säga. Bara visa att du bryr dig om personen även om han eller hon inte är helt nöjd, eller rent ut sagt inte nöjd alls. Sen kan personen säga att den kanske inte vill prata just då, fine! Men då har vi i alla fall visat att vi bryr oss, för alla behöver någon som bryr sig, mer eller mindre.

Vi alla har spenderat olika många timmar i sadeln och därför kanske någon som rider lektionshäst inte är lika duktig som någon som har en egen häst. Men ändå är vi alla lika mycket värda! Det spelar ingen roll om du vunnit Grand Prix tio gånger och jag kanske har vunnit LB en gång. Der här är vår hobby och den blir vad vi gör den till och jag tycker personligen att en hobby ska vara rolig, inte något tungt som ligger på våra axlar varenda dag för att någon sitter på läktaren och är svartsjuk. Nu tycker jag att vi ska peppa alla till skyarna, det går dålig ibland, men vi ska ställa oss upp tillsammans. Alla ska få ha en axel att gråta mot för att sedan kunna ställa sig upp och vara stark igen. Vi kan, vi vill och vi ska!

På tal om annat så har jag faktiskt funderat på att ta upp det här med bloggandet igen. Har ju som hänt en hel del, jag har ju flyttat och Bisse utvecklas med stormsteg. Bara det känns helt otroligt. Börjar som finnas mer att faktiskt skriva om och inte bara "idag har jag", dock skulle jag behöva lite nya bilder kanske så man kan göra om designen lite. En nystart helt enkelt, vore så kul! Har dock tappat typ alla läsare, inte så konstigt kanske... Sköter man sig inte får man ta konsekvenserna! ;)

Så ni som är still going strong och läser bloggen fortfarande kan ju kanske bita ihop ett tag till, för jag är taggad nu och jag tror denna återuppståndelse kommer ske, så var stark så ses vi mycket snart, puss!