Och vi har byggt/pyntat vår första julgran tillsammans!❤️

Ingen förtjärnar att förlora sina närmaste och djur, igår skädde det framför en hel publik i Friends Arena under Stockholm International Horse Show. Ingen anade vad som skulle hända... Jag kan inte släppa det ur tanken. Jag är så himla glad och tacksam att jag faktiskt har dom jag har runt omkring mig.

Alla mina tankar går till Axel och teamet!

Tänk om man hade tid och ork att både jobba, ha hund, pojkvän och ändå hinna med att rida flera hästar per dag. Då skulle jag må bra! Saknar snällaste fina Vardo ganska mycket, har bara suttit på honom en enda gång sen hopptävlingen vilket är ett tag sen nu. ❤️

I helgen joggade ju vi Bisse och nu har vi börjat rida honom som vanligt igen. I lördags red jag ut i snöstormen och i söndags följde Nelly med till stallet och tog några fina bilder på mig och Bisse. Han är ju inte fagrast för tillfället... Alldeles för överviktig och kroppsdelarna hängde inte riktigt med hela tiden, haha. Lät honom få gå i den form han själv ville, enda kravet jag hade var att han skulle acceptera skänkeln och trava på framåt i ett friskt tempo utan att bli sprining. Vilket han skötte super bra. Tänkte dela med mig av några bilder som Nelly tog på oss i alla fall! :)

Bli frisk fort, vi saknar dig...

Förutom att jag jobbar fem dagar i veckan tränar vi nu även inför luciashowen, det är inte ens en månad kvar nu, helt sjukt vad fort tiden går!!

Men jag är så himla glad att jag har jordens finaste pojkar i mitt liv, Mattias, Eddie och Bisse, dom får mig att fortsätta orka när det känns som tyngst. Skrittade ut på Bisse idag igen, förväntade mig att han skulle vara på tårna då det kommit snö och han har inte blivit skrittad uppsuttet sen i fredags förra veckan om längden på stigläderna stämmer. Jag har bara gått med honom för hand tidigare då jag inte velat rida ut själv i mörkret på hackamore, känns lite riskabelt. Men han var jättesnäll idag, jag var nästan i chock. Skritt på långa tyglar, första snön och fortfarande ljust ute, jag njöt till fullo. En riktig energiboost!

Dock har jag börjat bli förkyld, bläää!! Tur det snart är helg så jag kanske får tid att kurera mig.

Igår var jag hos Bisse och pysslade med honom. Tanken var att skritta uppsuttet men jag var så himla frusen så jag valde att promenera men honom istället. Ångrar inte mitt val för fem öre, han var så himla snäll och mysig trots det var kallt och mörkt. Han är verkligen inte den häst han var när han kom, han är så sjukt mycket trevligare på alla plan.❤️

...så sjukt mycket till nästa tävlingssäsong när jag ska få styra runt världens finaste igen. Men jag längtar ännu mer tills han är helt återställd. Igår skrittade vi uppsuttet för första gången sen veterinärbesöket och han kändes väldigt positiv och mjuk i kroppen så det var kul, känns som vi är på rätt väg igen nu. Vi lånade även Roddy så Moa hängde med ut och skrittade i mörkret.

Jag bara ler när jag tänker tillbaka på ritten i Kågedalen sist, han var såå fin, vilken perfekt come back vi gjorde! <3

Blir mycket tid över när vi inte rider, hästen har nog aldrig varit så blank under en pälsfällning förut. Kom även på iden att låna Karros spikmatta innan jag skulle massera Bisse för att öka blodcirkulationen. Tror han tyckte det var rätt så skönt då han mest stod och halvsov när han hade den. Nästa gång ska jag dock kolla om det är lättare att fästa den med bogskyddet istället för ett grimskaft, hehe. Sen blev det en mysig promenad längst vår upplysta rakbana, snacka om lyxigt. Han är en helt ny häst nu, världens snällaste och mysigaste, Bisse trivs verkligen här!❤️

Bisse var så himla fin den här dagen!

Vardo på KDRFs dressyrtävling.

En häst, en av världens finaste människor, bara prata utan tidspress, det var precis vad jag behövde. Stod och borstade Bisse i över en timme medan jag och Moa pratade om allt möjligt. Vi pratade bland annat om Bisses upplägg här i dagarna, Moa visade hur han ska masseras osv. Och som grädde på moset fick jag en tidig julklapp av henne också, seriöst, hur fin är hon inte?! Ett superfint dressyrschabrak från hööks! Att en person kan få en att må så bra, det är helt sjukt.

Tänk att ett samtal kan göra så mycket. Bisse var som ni kanske läst i Timrå för ett veterinärbesök idag. Man befarar ju alltid det värsta. Men det var bara en typisk "pallnitsskada", spänningar i vänsterbogen och en liten muskelskada som alltid kommer finnas där men inget som kommer störa rörelsen. Dom provade även böja honom när dom ändå var där, haltfri, liksidig och mjuk som en gummiboll, så himla skönt!

Nu ska han vila några dagar, få massor med massage, sen komma ut på långa skrittpromenader och så småningom trava lite sen ska han förhoppningsvis vara fit for fight om två veckor. Låter nästan för bra för att vara sant, fina fina Bisse! <3

Jag hoppas faktiskt att dom hittar något. Det låter lite hemskt men jag vill verkligen få svar på varför jag känt som jag och Moa har gjort. Hellre att man får veta var problemet sitter än att man ska sitta och känna efter hela tiden. Men det får gärna vara något som blir bra av lite vila och en kur med metacam. 

Han har vilat någon vecka och vi har ridit honom två dagar nu för att länna hur han känns. Han är så himla fin och arbetsvillig, frustar och är allmänt nöjd. Men det tar fortfarande emot någon stans, något som stoppar han mjuka följsamma rörelser. Tur han går på lösdrift med två kompisar och fri tillgång hö, för ingen nöd går det på honom i alla fall. Trots han vilat är han världens snällaste, kan ni tänka er? För ett halvår sedan var alla rädd för honom, nu är han typ snällast i stallet. ❤️

Min lillkille har blivit stor! ❤️