Letar motivation bland alla bilder och filmer från 2014. Jag och Bisse har ett ganska ordentligt bakslag nu, därför jag inte nämt honom så mycket här på bloggen på senaste. Vi hade bästa passet någonsin innan hans vintervila, han bjöd och gjorde allt jag bad om. För tillfället slår han mot skänkeln och ger jag hjälpen för galopp tjurar han bara ihop. Det här är dock bara inomhus verkar det som. Ska rida ut på torsdag sen i helgen ska jag prova rida inne igen med lite bommar. Känns väldigt jobbigt då jag vet att han kan gå så otoligt bra och vara så himla trevlig. Sen nu kan jag knappt fatta galopp på en snart 7åring. Sen mår jag så dåligt av att vara sträng med honom också även fast jag vet att det behövs då han har ganska mycket egen vilja. 

Jag har lyckats tidigare och jag vet att med rätt vilja och inställning kommer jag lyckas och ta mig vidare nu också. Känns bara sjukt långt borta nu...

Vart ju ordentligt sjuk på nyårsafton med feber och typ något halsflussliknande. Var ansvarig på julkursen och festade på kvällen men somnade nästan i Mattias famn där direkt efter tolvslaget. Sen var jag sjuk i en och en halv vecka ungefär och blev frisk lagomt till skolan.

Måndag, tisdag och onsdag kände jag mig kalas, blev knappt trött på skolan vilket jag vanligtvis brukar bli efter en lektion, känns att den nya medicinen hjälper! Men torsdag däremot höll jag på att dö när jag vaknade, halsont, tät från näsan till öronen och hostade... Det sitter kvar än men betydligt piggare, mest bara snorig och hostar nu. Borde orka med skolan imorgon.

Jag har inte ridit Bisse på två veckor, red Akropolis på specialidrotten i onsdags, himla fin häst! Sen skippade jag ridningen i torsdags och valde att inte rida Bisse i lördags heller... Puh, saknar hästryggen! Tur jag har min finaste pojkvän och lilla Eddie som tröst när jag är såhär dålig.

Något som är det värsta jag vet är när någon kommenterar/ställer frågor anonymt. Självklart om man har en offentlig blogg får man räkna med det, men jag får ett sånt obehag när anonyma personer vill veta saker om ens liv. Det kan bokstavligt talat vara vem som helst som försöker tränga sig in i ens liv.

Nu är det så att det finns en person som kommenterar min blogg dagligen, anonymt eller i olika namn. Jag har ingen aning vem det är men alla dom här kommentarerna har samma IP-adress, vilket vissa som kommenterar kanske inte vet att man kan se och sedan spåra denna adress och se vars kommentaren är skickat ifrån. Det visade sig att den här personens utgångsläge är ganska nära, kanske det är någon som jag faktiskt vet vem det är till och med. Men om du nu så gärna vill veta vem jag är och vill ställa massor med frågor så våga stå för vem du är, jag bits inte. Det är större chans att jag svarar på dina frågor om jag vet vem jag svarar till. :) 

Men även just det där anonyma, vill man vara anonym så kan man väl vara det, men då ska man inte spela att man är någon annan och kommentera i massa olika namn. Antingen står man för den man är eller så är man anonym, men är man anonym så kanske man ska tänka på att alla inte tar allt helt seriöst. :)

Jag menar absolut inget negativt mot denna person, jag menar bara att om du vill veta så mycket kanske du förstår att man vill veta vem du är, inte bara skriva till någon helt okänd. ;)

Mamman heter Vilda och har ingen stam därför blir inte valparna registrerade som renrasiga chihuahuor och hon ägs av min bästa vän Angelina. Det blev fyra han valpar, tre korthåriga och en långhårig(Eddie).

Lånade bilder av Angelina:

Igår började skolan och nu är vi åter till vardagen, full rulle hela dagarna. Moa kommer hem från Japan idag så min korta tid som hästägare är nu över och även Bisses vila. Han var fantastiskt fin dom två sista passen jag red men nu har han vilat en vecka så jag hoppas det sitter kvar när jag sitter upp igen.

Skolan är förändrad helt och hållet, går för tillfället på två skolor nu då Baler byggs om och vi tvingas ha lektioner på Kaplan också, så vi vandrar emellan skolorna nu, inte så trevligt när det är -20 grader ute... Men en positiv sak är att jag har en ny medicin nu som fungerar super, känner inget illamående och orkar så sjukt mycket mer på dagarna, jag var knappt trött när jag kom hem från skolan idag!!! Förr blev jag trött efter en halvtimmes genomgång, så det här känns super!

Lilla Eddie sköter sig, han är ej rumsren än men det blir bättre och bättre. Hans pappa Morris och storebror Chokis ska komma och hälsa på ikväll vid sju. Så jag ska till stallet en snabbis, ta in hästarna och hälsa Moa välkommen hem om en timme, så ska slänga i mig lite mat nu före. Sen ska jag tillbaka till stallet ikväll halv nio på möte med tävlingsgrupperna. Full rulle, kommer sova gott inatt! :)

Får knappt tid över till datorn nu för tiden, eller egentligen har jag massor med tid fast jag myser hellre med valpen. Bisse känns superbra i benet *puh* ridit honom två gånger sen han tampade sig och han har gått som en klocka, hur fin som helst, finns typ inget att klaga över! Ska dit ikväll också, tror det blir ett pass inne. Sen ska han vila en vecka och longeras lite tills Moa kommer hem igen den 13 Januari.

Mamma åkte till Härnösand igen i morse, känns konstigt då hon varit hemma så himla länge nu och kommer inte hem fören på söndag. Jag har ju som levt med henne hela mitt liv så det känns faktiskt väldigt konstigt när hon är borta, tur jag har lilla Eddie i alla fall.

Eddies bror Pepsi var här på besök igår, massor med bus och lilla Eddie blev helt knäckt och sov hela natten. Snutte! Just nu ligger han och sover mitt knä så ska passa på att göra klart lite grejer på datorn innan han vaknar igen, då blir det nog full rulle. :)

Kysste in året med han jag älskar mest, hade ett riktigt trevligt nyårsfirande med många fina människor hemma hos Matilda. Efter tolvslaget var jag dock helt knäckt då jag hade feber och var väldigt sjuk.

På nyårsdagen klev jag upp tidigt och åkte till stallet för att rida Bisse för första gången i år. Vi for ut i skogen och han var himla pigg, fanns ingen broms och ett tag gjorde han nästan byten i varje, haha, han kan knappt byten annars. Bara i hoppgalopp ibland om man har tur. ;) Men det var himla mysigt ändå, jättehärligt väder och plusgrader så Bissebus fick till och med springa utan ländtäcke.


Efter stallet var det snabbt hem igen för att hämta vår nya familjemedlem Eddie. Så årets tre första dagar har bestått av massor av valpmys. Eddie är en liten chihuahua blandning som blev två månader igår, en liten valp som bara väger 0,8kg. Han största bror väger 1,3kg så det är väldigt stor skillnad. Mycket människorkär och han är väldigt ledsen på kvällarna när han ska få lära sig att sova i bädden på golvet. Han gnällde i nästan två timmar igår kväll men tillslut gick han och la sig i bädden och sov där hela natten. Han ligger faktiskt där nu också utan att gnälla med egen vilja så vi tog förhoppningsvis ett stort steg framåt igår kväll.

Jag tycker han är så himla duktig och det skär verkligen i hjärtat på mig när han gråter sådär... Men han måste ju lära sig. Min lilla myskorv! ♥

Idag ska jag kurera mig är fortfarande väldigt sjuk, sovit hela morgonen och mamma har varit snäll och tagit hand om Eddie under tiden, känner mig betydligt mer utvilad, behövde verkligen dom där extra timmarna. Ska till stallet ikväll och ta in hästarna, Bisse vilar och Moas mamma är snäll och fixar stallet och ger lunch så jag behöver bara pyssla med honom ikväll, känns skönt!