Mitt hjärta har åkt till Turkiet i en vecka... :( Jag saknar honom redan... Som tur är har jag Eddie och Bisse som jag kan krama och pussa på medan Mattias är borta.

Det händer ofta att jag inte känner mig tillräcklig, just nu känns det så. Jag vill så mycket mer än jag själv orkar, jag vill visa hur mycket jag uppskattar allt alla andra gör för mig. Men jag känner mig så svag, så sårbar och ledsen nu. Förkyldningen som sitter i är lite droppen, det tar emot hela tiden, det tar nästan emot att andas ibland. Men jag har världens finaste personer runt omkring mig, mamma, pappa, Mattias, Moa, Evve, Matilda, är bara några av alla som ska ha mer än vad jag kan ge tillbaka. Utan er skulle jag nog inte stå just nu, jag kan inte tacka er nog. Jag önskar bara att jag kan få bli frisk och glad igen snart.

Sjukt less på att vara sjuk nu... Speciellt när det är så himla fint väder och det är jobbigt att vara ute med denna förkyldning när det är så varmt... Ögoninflammation på det är förhoppningsvis sista jag drabbas av nu.

För 24 timmar sen åkte jag till Vardo som skulle skos medan Evve jobbade, gick bra och trimmade honom lite barbacka efteråt och han var riktigt fin och mjuk när han hittade balansen med mig flängandes på ryggen. 

Vart en väldigt lång dag igår, två hästar ridna och Bisse visade några extra fina glimtar ibland, jobbar vidare för att han ska vara kvick för skänkeln utan att bli springig. Går i slutet av ridpasset men i början är det svårare att hitta mellanläget. Han blev även av med den fruktansvärda långa och tjocka pälsen, tror det var skönt för honom. Ska försöka få med mig någon att fota någon dag så ni får se, börjat hända grejer men han behöver fortfarande lite mer styrka.

Jag har nu under en lång period känt att livet leker, jag har världens finaste pojkvän, hund, familj, vänner och en hel drös med hästar jag kan rida. Vädret är till och med grymt! Ni vet sådär när allt känns rätt för stunden.Tur jag har dig när det är som värst...

Du ligger här bredvid och sover, dina tunga höga andetag, man kan ju tro du har andningssvårigheter. Men för mer än två år sedan trodde jag aldrig att du skulle vara här vid min sida igen, men ack så fel jag hade. Vi två, har nu varit tillsammans i hela två år och i fem år har du ägt mitt hjärta. Du är världens finaste för mig, det kommer alltid att vara så, jag älskar dig! <3

Vi valde helt rätt helg att ha våran nationella hopptävling på, fantastiskt väder! Jag och Eddie har spanat på hästar i två dagar nu, hela och långa dagar i stallet. Imorgon ska jag dit igen men E får stanna hemma, jobbar dom två sista klasserna men vill vara där och se alla finaler på förmiddagen också. Måste ju passa på.